Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kellgrens bref till Rosenstein II. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kellgrens bref till Rosenstein.
(Forts, från sjunde årgången).
[9]
Skatelöf1) d. 7 aug: - 89.
Min nådigaste Bror.
Tre eller 4 millioner tacksägelser för Brefvet"och presenten,
lika oväntade som kära. Jag fick dem af Biskopen2) och hos
Biskopen vid bivistandet af ett stort Calas, där alla de förnämsta
i Stiftet och Länet tycktes vara församlade. Det var en ganska
honnéte dementi af de hushållsprinciper, han söker inplanta genom
herdabref. Bror torde väl sett det sista3), han skrifvit, och hört
1) Skaldens broder, Jonas Kellgren, hade 1786 utnämts till kyrkoherde i
Skatelöfs pastorat af Wexiö stift. Samma år hade han gift, sig med den i
Kellgrens dikter förevigade i Kristina (Klara Kristina Lidmark). Enligt
Rosensteins bref af den 2 juli 1789 hade Kellgren då rest till Skatelöf; den 28
sept. skrifver Rosenstein, att skalden återkommit till hufvudstaden.
2) Biskop öfver Wexiö stift var sedan 1787 den bekante Olof Wallqvist
(född 1755, död 1800). Såsom medlem af Rikets allmänna ärendens beredning
och föredragande i kyrkliga angelägenheter var Wallqvist för tillfället en bland
landets mest inflytelserika personer.
3) Detta tryktes i Stockholms Posten för den 21 juli 1789 och följande
dagar. Det är omtrykt i den af Montan utgifna upplagan af Minnen och Bref
af Olof Wallqvist. Den punkt i herdabrefvet, på hvilken Kellgren här anspelar,
är antagligen följande:
»Svårigheten att oftanämda bevillning utgöra är icke möjligt att på något
sätt hjälpa än med indragning af vårt öfverflöd. Hvad oss angår, förer jag
därunder alla de konsumtionsartiklar, som för icke mer än 40 till 50 år tillbaka
i prestehusen voro antingen alldeles okände eller åtminstone obrukade, och
likväl i senare tider på flera ställen medtagit lika många penningar som
kronoutskylder och tjänstefolks löner tillsammans lagde. Om vi i denna del gifve
ett samhälligt godt exempel, så hoppas jag därigenom mycket godt skall kunna
uträttas i en landsort, där ganska få hafva råd och lägenhet till gifvande af
ett ondt.
Vi hafva så många tillfällen att genom gagn och nytta i våra ämbeten
skaffa oss ett värkeligen godt anseende, att det vi skulle söka genom prakt och
öfverflöd är lika umbärligt, som visserligen under vårt ämne och aldrig hedrande
vårt stånd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
