Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kellgrens bref till Rosenstein II. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens bref till Rosenstein.
och S:t Petrus och alla andra Christna Helgon. — Om Svebelii
Cateches innehåller till det minsta 600 sottiser i frågor och svar,
om däribland finnas de aldraintricataste gåtor och subtilaste
distinctioner mellan oting och oting, och om icke dess mindre ingen enda
så dum bondhjerna finnes, i hvilken all denna heliga smörja
likväl hinner att inpräglas; huru vill man då tvifla, att ju fjerndelen
så många, med förnuftet instämmande, simpla, sunda satser i Moral
och Politik åtminstone lika lätt skulle finna ett rum i det
enfaldigaste hufvud; och att hvar och en som kan lära att skilja mellan
graderne i Nådenes ordning, mellan den rättfärdiggörande tron och
den saliggörande tron, mellan Christi trenne ämbeten, mellan
personer och naturer, mellan utgåendet af Fadren och utgåendet genom
Sonen &c &c &c — den bör äfven kunna fatta eller tro sig hafva
fattat (som kan komma ut på ett och samma) de lättare skillnader,
som utstaka gräntsorne och förlika collision mellan medborgerliga
pligter och undersåteliga pligter, mellan rättigheterne som
menniskja och som medlem i ett Samhälle, naturlig frihet och frihet,
bunden genom lagarne; dessa hufvudpuncter af allmänna
upplysningen, hvari misstaget är vådeligt, men ock desto vådligare ju
mindre upplysning fins, ända till dess att den aldeles ej funnes,
att man aldeles ej kände någon minsta rättighet mot den som
förtryckte; en okunnighet, ett förfäande, hvari menniskjan sannolikt
aldrig varit, och hvartill åtminstone hon aldrig mer kan komma
— Jag finner för sent, och sen jag fullplottrat 4 sidor, att jag
började med ett bref, och att detta bref var till Ros — — — Det
är Bror, som det tillhör att med sin vanliga grundlighet, ordning
och sagesse afhandla detta svåra och kinkiga ämne; kinkigast i
det land och på den tid, som Bror skrifver. — Men hvar var jag,
inan jag skenade? Lät se: jo i Wexiö hos Hans Högvördighet.
Jag får säga, att han visat mig en ganska oväntad förtrolighet,
och som på intet sätt är naturlig. Den har summariskt gått ut på
att låta mig tro, att alt hvad som skett illa har han ej haft del
uti, utan en annan liten Collega1), som vi båda väl känna; att om
1) Härmed afses den förut omtalade Karl Gustaf Nordin, Wallqvists bittre
fiende och dennes medtäflare om konungens ynnest. Nordin var icke ledamot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
