Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom III. Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. 107
Stockholm d. 7 Junii 1796.
Bäste Broder. Jag har från Ungdomen fått en sådan vana
at vara i skuld hos min Bror, at jag lämnar mig qvar deri hela
långa tiden, nästan utan at göra mig samvete deraf. Så har det
fordom gått med penningar, så går det ännu med bref. Någon
ursäkt kunde jag väl söka deri, at jag varit under flera veckors
tid ovanligt sjuk, hvilket hos mig vill säga rätt mycket. I
sanning har jag aldrig släpats med ett pinligare lif. Och ännu kan
jag ej glädjas af mycken förbättring. Det har förökat mitt
lidande at ärfara Min Brors också mindre goda hälsa. Min Brors
bref, Dom Prostens och Kernells hafva varit nästan min enda
hugnad; ty hvarken enskilda eller allmenna ämnen hafva för
öfrigt gifvit den. Kriget ha vi Gudi lof sluppit. Till hvad pris,
hvarken vill eller kan jag gissa. Jag är trött vid verlden och
vid plågan. Det är nytt, ej oangenämt för mig at åldras. Jag
tror att det fordrar mer contenance hos Dig, som altid varit
lycklig och, à peu prés, frisk. Hvad är då lifvet? frågar jag mig
ofta sjelf, sittande sjuk och ensam opp i min vindskammare, och
genomlöpande i tanken hela kedjan af mina dumma öden. Men
denna fråga kan jag ej göra Biskoppen i Linköping, som andas,
åtminstone emellan hostningarne, frihet och sällhet på sitt vackra
Vreta, omgifven af rika åkrar, vackra ängar, välartade barn och
nöjsamma granskaper.
A propos af Högvördigheten. Lehnberg har, som min Bror
vet, nu foten på Biskopstrappan. Men hans venner vilja ej hafva
honom till Gottland, och han vill ej sjelf komma dit, utan at
likväl undansäga sig förslaget. Han har som man kallar det gjordt
lycka, utan at derför vara lyckligare. Hans sällskap har under
mina plågor mycket tröstat mig. Han är ljuf, som Gellert; har
hans Genie och det som är väl så godt, äfven hans hjerta.
Men hans snille och hjerta på Gottland skulle, jag bekänner det,
rätt illa bekomma mig. Måtte Eegeringen göra väl och kröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
