Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Smärre meddelanden
- Vår älsta folksaga. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smärre meddelanden.
Vår älsta folksaga.
Som bekant har man först i detta århundradet börjat uppteckna
våra folksagor1). Mot slutet af 1700-talet utkommo väl några
folkböcker af svenskt ursprung, men dessa kunna å den andra sidan ej
betraktas såsom sagor. Utländska noveller finnas visserligen i svensk
öfversättning redan från 1600-talets förra halft, och berättelser med
legendarisk anstrykning förekomma i mängd i medeltidens många
exempelsamlingar, men någon värklig, svensk /ásaga har man före
detta århundrades början hvarken funnit i tryck eller i handskrift.
Den bekanta historien om Kung Rakka och Snyo, hvilken ingår i
En deel af danske Krönika j hedendomen är ingen fesaga, utan ett
slags tendentiös anekdot, som i Sverge måhända aldrig varit känd
utanför en politisk intresserad krets2). Det är därför af en viss be-
1) De så vidt jag vet älsta uppteckningar, som finnas af utländska fesagor,
äro Straparolas Le piacevoli Nötti (1550) och Giambattista Basiles Pentamerone
(älsta kända uppl. 1637).
2) Krönikan meddelas i Klemmings Småstycken. Berättelsen (s. 243—247)
består i själfva värket af två alldeles skilda historier. Sägnen om hunden,
hvilken upphöjes till konung, var troligen redan på 1100-talet gemensamt nordisk.
I Saga Hákonar goöa kap. 13 berättar Snorre om »Upplendingakonungrx» Eysteinn,
som satte sin hund Saur till konung öfver trönderna, i hvilkas bygd denna
berättelse sedermera lär hafva dröjt kvar såsom lokalsägen (Munch Saml. Afh. II
s. 511). Troligen var det där som en svensk i Karl Knutssons följe gjorde dess
bekantskap, och — okunnig om den rätta betydelsen af ordet
»Upplendinga-konungr» — drog han ej i betänkande att inkorporera berättelsen i den senare
redaktionen af Pros. Krön. Därifrån öfvergick den till Lilla Bimkr. och Ericus
Olai (jämf. Småstycken s. 227, Medeltidens rimkr. 1 218 och Scriptores II 21).
I Danmark förekom samma sägen i en något olika form. Den återfinnes där i
Series runica (Langebek I s. 32), Chronicon Erici (Langebek Is. 151) och Annales
Esromenses (Langebek I. s. 225), och äfven där är det en svensic konung Athils,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:15:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1887/0180.html
