Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår älsta folksaga. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörde en för öfrigt okänd Olaus Laurentii Calmariensis. I
slutet af boken har denne påbörjat den saga, som bär meddelas.
Antecknaren afskref blott början, och denna berättas så oredigt,
att man nu har svårt att fullt begripa sammanhanget.
Förmodligen äro dessa anteckningar gjorda endast i afsikt att för
berättaren framhäfva några af sagans viktigare moment. Men vare sig
därmed huru som hälst, det obetydliga fragmentet är emellertid
till berättelsens gång och till hela tonen så fullkomligt
öfverensstämmande med de folksagor, hvilka upptecknats först i våra dagar,
att vi med full rätt kunna draga den slutsatsen, att 1500- och
1600-talens svenskar ägt en oskrifven folksago-literatur, som varit
väsentligen ensartad med den, hvilken förekommer i Fru Wigströms
med fleres samlingar.
Om en bonde som hade en doter och en lega drengh och wülde nöda
sina doter till at hawa lega drengen och honn haffde en oxa och hwar
och en gångh som hon gaf oxan äta så gråt honn och oxen sporde herme
åt, hwadh hon grät och hon sade min fader wil nöda migh till att haf ua
wår lega drengh oxen swarade gråt ikke: pigan sade, och the willia taga
tigh till brölops kwst: oxen sade j moran så tagh tin kläde och gack
och gif migh äta: tå måranen kom gick hon til oxan, sade nw wila wi
färdas: hon sate sigh på oxan rygh och drogo der hän, så komo the till
en ale skogh, och oxen sade tagh intet af th ena bladh, om tw tager, så
gelder thet wåra lif och hon togh ithe bladh och stopade i sin barm och
hon blef clädh j mesingh så komo en wargh löpandes efter them tå sade
oxen: haffer tu iket taget bladh af skogen nw galer wårt lif, gak bart på
markene och se at (?)lät migh sij om iagh kan weria migh. tå språngo te
till hopa och oxen ref j hell wargen, kom hit och wi wilom färdas och
the drogo fram så komo the till en hasele skogh och oxen sade till hene
iagh förbiwder tigh at tw tager intet af thena skogen och hon togh
it bladh och stopade i barmen, tå kom ther twå warga löpandes äfter
them och oxen sade til hene hafer tu ike tagit bladh aff skogen, gak bart.
thet galer wårt lif och hon blef Medh i selfer och the sprwngo till hopa
och oxen • reff i hel båda wargena. kom hit wij wilom färdas och the
drogo thear fram och kom til Unde skogh och oxen sade till hene tagh
här intet af om tw tager her tåf så galer wårt lif och hon togh et bladh
och ståpade i barmen och hon blef kläd i gul och thear kom tre warga
efter them och oxen sade hafer tu ike tagit bladh af thene skogen nw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
