Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbom och Geijer efter »affallet» Af G. Frunck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom och Geijer. 77
finna en förklaring till den något nedlåtande tonen i Geijers
»Replik» x), hvars korthet tillräckligt motiveras af att han säkerligen
ej önskade någon polemik.
Om det inflytande, som recensionen i Upsala utöfvade på
uppfattningen af Atterbom, ordar han själf i ett bref till Almqvist på
följande sätt:2) I allmänhet har en liten hygglig aftonbladistisk
ormgård här inom Upsala blifvit anlagd, hvartill Geijers
Litteratur-Blad gifvit väckelsen. De små ormungar, som här nu hväsa åt
mig och Palmblad, anse sig hväsa i Geijers intresse och tjenst. —
—–––-Innan det nyssnämnda Litteratur-Bladet och recensionen
öfver mig utkommo, hördes ej i Upsala minsta kny af det gorm
om fosforister och fosforismer, som nu äfven här hos ett (måhända
talrikt) parti blifvit en jargon.»
Verkningarna af Geijers öfvergång till det liberala lägret,
hvarigenom Atterbom förlorade ett af sina förnämsta stöd, spåras
här och där i dennes dikter. Redan förut hade han i bref till
Almqvist3) klagat öfver att han kände sig allt mera ensam — ett
förhållande, som han kanske ej besinnade vara en naturlig följd
af riktningen af hans poesi. Ett uttryck för samma känsla är
sonetten »Godt sällskap» från 1838:
En främling i mitt land jag är och blifver,
Och från dess skalder står jag skild allena; etc.
Till detta sammanhang hör äfven »Röst ur Stugan», en längre
dikt, sora Atterbom insände til) tidningen Svenska Biet (1841, n:r
25). En annan, något senare dikt från samma år är »Eremitens
1) Litteratur-Bladet, 1838, n:r 3. Geijer svarade endast: »Den förklaring,
som den i Litteratur-Bladet n:r 2 recenserade skalden, i anledning af samma
recension, afgifvit i Svenska Litteraturforeningens Tidning är egnad att förstås
af ädla sinnen, och jag förenar mig i det bifall, alla sådana skola skänka åt den
anda, hvari den är skrifven.»
2) D. 1 maj 1839. — I ett föregående bref (d. 13 jan. s. å.) säger han
sig blifvit härdad genom »det Geijerska eldprofvet». B. E. Malmströms
uppsats i Eos »Blick på Svenska Vitterhetens närvarande tillstånd», (1839 n:r 22,
24) tyckes dock, för tillfället åtminstone, hafva bragt honom ur jämvigten. Jmf.
det nyss anförda brefvet af d. 1 maj.
3) D. 30 nov. 1836, d. 4 jan. och d. 5 okt. 1837. »Man blir alltmera
ensam, eller rättare: man blir alltmera varse, att man redan länge varit det»,
skrifver han i det första af dessa bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
