Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från A. F. Lindblad till P. D. A. Atterbom. Af C. E. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utdrag ur Lindblads bref till Atterbom. 93
någon, att du hade svarat i Litt.-tidningen. Det »klack i mig»,
och knapt var boklådan öppen förr än jag skaffade mig tidningen
och nu trycker jag dig i den sällaste glädje till mitt hjerta. Jag
lefver så för mig sjelf och är så sysselsatt, att jag sällan råkar
några så kallade litterära personer, kan således ej meddela några
notiser eller något sqvaller härifrån. Jag vet ej, hvad man i
allmänhet tänker om sakerna. — Att Järta är ond på Geijer gissar
jag du hört till öfverflöd. — Jag, för^pin egen del, vet ej rätt
hvad jag skall tänka. Kunde hela d^a fyrverkeri sprida någon
verklig värme omkring sig, så hade jag ingenting deremot — —
— men — — — tills vidare inställer jag mitt omdöme. Så mildt,
så himmelskt vackert som du bedömt Geijer lär jag af dig till
min blygd, att jag också borde hafva bedömt honom, men hittills
har jag, oaktadt all vänskap för honom, alla de oförgätliga prof,
som han enskildt gifvit mig på den ädlaste, skönaste personlighet,
dock varit honom vrång. Sådant kan vara och är ett prof på min
egen klenhet. Hade jag så anfallit en vän, som han gjort dig,
och detta anfall blifvit så mottaget, skulle jag anse mig
förödmjukad för en lång tid.
8 Juni 1838.
— — Ditt sista bref var i sanning melancholiskt nog, och
det gick mig till hjertat, jag ville gråta dervid och vore färdig att
göra det ännu, då jag ej eger ett enda ord till tröst. Tiden har
på de sista 15—20 åren förändrat sig ofantligt, om i verkligheten
eller våra föreställningar tilltror jag mig ej att afgöra. Han
passar ej mera åt dig, och du kan och vill näppeligen beqväma dig
efter honom. Är således ingen annan råd än att lefva och vara
dig sjelfom d. v. s. dina, så mycket som möjligt, öfver allt
flyktigt tidslynne upphöjda och frigjorda föreställningar till nöjes.
Denna utväg är också ej endast den sista, utan också verkligen
den bästa och oaktadt alla skällsord, dem idealismen och idéerna
få uppbära, slutligen den enda som duger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
