Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reconditi Labores. Otryckta böcker af svenska författare från 15- och 16-hundratalen. Af H. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Reconditi Labores.
Handskriften synes vara en afskrift efter ett exemplar, i
hvilket de blad, som upptagits af ps. 114—135 varit utrifna:
här följer neml. ps. 136 omedelbart på ps. 113, utan
angifvande af någon öfverhoppning eller uteslutning. I början af
ps. 144 afbrytes afskriften, midt i en rad. — Carl IX:s
rimmade epitaf öfver grefve Carl Sture är inskrifvet på
försits-bladen; en anteckning på bakpermens insida visar att Carl
Stures systerdotter Christina Bjelke (f. 1570) egt boken och
1641 skänkt den till sin yngre fränka Brita Horn.
Clement Marotfs och Théodore de Beze’s »pseaumes de Dauid,
mis en rime francoise», under senare hälften af 1500-talet ofta
upplagda, vunno tidigt efterföljd af svenska öfversättare. Ifrån
1567 ingå flera eller färre Davidiska psalmer i vår officiela
psalmbok; Carl Carlsson Gyllenhielms (af Abr. Kempe fullförda)
rimöfversättning af psaltaren har till och med Marots noter.
Från 1600-talets förra hälft finnes äfven
Psaltaren på svensk vers af Andreas Nicolai Sparrman, adlad
Palmchron, med sångnoter (icke desamma som hos Marot och
Gyllenhielm). Sparrman (f. 1609, 1641 kongl, lifmedicus, 1647
adlad, † 1658) har af flera psalmer lemnat mer än en
öfversättning, att sjungas på olika melodier. Hans egenhändiga
handskrift tillhör K. Bibl. atm. sedan 1734, en vol. i oktav,
306 blad, hvitt skinnband.
Som jemförande prof af de otryckta öfversättningarna införes
42:a psalmens början:
Anonyma-Bjelke* sha:
Såsom hjortenn efftter Rinnande kellovatn lengter
Så och herre iag till tig ropar och trängter
Efftter thenn Leffuande gud törster min siel altidh
Och säger när får iag åtter sij hans ansichte blida
Mine tårar äro mig vthi thenna min nödh
Både Dag och Natt för Souell och brödh.
I huilcke till mig sägie altid så
Huar är nu th in gudh tu tröster oppå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
