Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reconditi Labores. Otryckta böcker af svenska författare från 15- och 16-hundratalen. Af H. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Eeconditi Labores.
Författaren var student i Dorpat innan han blef officer, blef
på äldre dagar landshöfding, hvilket slutade illa, så att han
afsattes, och då han tagits till nåder på Ösel, åter afskedades
och rymde landet. Hans uppträdande på riddarhuset för
em-betsmannahustrurs rang har hugfäst hans minne, hvilket
deremot hans omfångsrika versproduktion ej fått göra. Den
nämnes dock af Warmholtz (bibl. hist. sueog. n:o 2525). Synnerligt
intresse för historien har den emellertid icke, ehuru helt
prosaiska annotationer följa hvarje regents rimmade historia.
(Två originaldokument, hvilka han funnit på Ösel, har han illa
afskrifvit bland annotationerna: Kon. Abels, »Dei gratia
Danorum Suecoruntque»(!) regis, privilegium för Ösels ridderskap
1251, och Kon. Christiern I:s 1458).
Närmast titeln och den versifierade tillegnan följer ett
företal på vers, derefter en tysk äredikt till författaren af
kyrkoherden i Ahrensburg, dat. A. den 31 Aug. 1697; sedan »Till
Momum och Appulum», en verssida, hvarefter
»Konungabedrifterna» vidtaga. Alla af Johannes Magni uppräknade konungar
hafva hvardera sin versifierade krönika, men det är icke längre
rimkrönikans knittelvers. Örneklow använder alexandrinen
som synes af följande prof, taget ur början af Gustaf I:s 105
sidor långa historia.
Nu som Kung Christiern sit Tyranni had7 öfwat
Så och omenniskligt till döden mången bracht
Förmördat, ynkligt pijnt, samt uti asko lagt;
Ja Swerie nu såleds helt jemmerlig bedröfwat,
Det samma öfverlagt ett rätt odrägligt ok,
Att af sån börda tung det hade draga nog,
Med aldrastörsta qvahl; wijd samma tijd sig wiste
Herr Gustaff Erichsson i Dahlerne der bort
Hos Dahlekarlarne, ett Folk som varit fort
Vtaf vhråldrig tijdh, helt frägdefull’ och lyste
Af öfvermåttan dygd; Ett folck af tappert mod
Som aldrig skonat ha, hwark’ lifvet eller blod,
För deras Konungar; hos dem han då tillbrachte
I stillhet sitt Elend’, sins Faders död begret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
