Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörk och Upsala domkapitel. Af V. Vasenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Mörk ocb Upsala domkapitel.
pitulares» — men Troilius blef ärkebiskop först ett par månader
efter det det senare besvärsmålet afgjorts.
Misstaget angående kungaparets ingripande i saken har redan
påpekats. Och, hvad som är det vigtigaste, handlingarna utvisa
alldeles icke att domkapitlet varit afvogt sinnadt mot Mörk derför
att denne skrifvit romaner.
Mörks litterära verksamhet spelar öfverhufvud i denna
kontrovers en mycket underordnad roll. Sjelf anför han de
»vittnesbörd» han erhållit af vetenskaps- och vitterhets-akademierna —
romanerna nämner han ej alls — förnämligast såsom
kompenserande den magisterkrans hans »hårda lyckos vilkor» ej tillåtit
honom att vinna. Och domkapitlet svarar ej ens härpå, ty dess
kardinalskäl är först och sist tjensteåren.
Icke heller kan man fästa sig synnerligen vid domkapitlets
ironiska anmärkning, att Mörk ej sjelf följt föreskrifterna i »den
moral han androm till efterrättelse skrifvit och af trycket låtit
utgå». Sådana artigheter voro väl både då och långt senare
vanliga i rättegångsskrifter, och Mörk betalar nog med samma mynt.
Hufvudsakliga skälen till Mörks besvär voro dock första
gången, att han haft ytterst mödosam tjenstgöring i Bro (i anledning
af den gripenstedtska »refvan» i församlingen), att han hade många
barn och att han som kyrkoherde borde hafva företräde framför
kapellaner. Så upplysande för Mörks personliga ställning
åtskilliga hithörande yttranden än äro, framgår dock ur dem ingenting,
som tyder på ett litterärt martyrskap sådant Atterbom tecknat,
enligt hvilket han hade varit domkapitlet tacknämligare, om han
i stället för att skrifva romaner »tillbragt sin tid med att dricka
öl och röka tobak».
Hvad beträffar de senare besvären röra de sig förnämligast
kring tolkningen af den kungliga rekommendationen. Och af
utgången framgår tydligt nog, hurusom denna rekommendation blott
var gifven till »soulagement» åt den förbigångne skriftställaren,
men ingenting vidare. Ty tjensteåren förblefvo dock A och O, ej
blott för domkapitlet, utan ock för Kongl. Maj:t. I detta afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
