- Project Runeberg -  Samlaren / Tionde årgången. 1889 /
25

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antoine de Beaulieu. Af Carl Silfverstolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Antoine de Beaulieu. 25

Minerve.

Je suis cette Minerve en tous lieus reverée

T)ont le diviu Esprit penetre dans les cieux,

Si parmi les mortels l’on me voit adorée

Cest que j’ai des Autets dans le Temple des Dieux

Je charme tous les sens par les fleurs de bien dire

En conservant par la le droit de mon Empire.

Mercurius.

Jag har fijkt och fängtat, ränt och flängt och flugit,
Jag har sökt och sport och rönt somt sant, somt lugit,

I verlden op och neer

Men märker raeer och meer

At intet har någn evig ähra,

Föruthan dygd alléen och lära.

Minerva.

Min fader var then högste guden Jupiter
Uthur hans kloke hierna jag ensprungen är
Min id rot är med vijsdom göra lärdom rijk
Then lärd är och ther hos är vijs, är gudom lijk;
Men then, som intet vijsdom har och är dock lärd,
Han är som barn, som har i handen ett bart svärd.

Vi skola icke trötta våra läsare med flera citat; vi anmärka
endast att Stjernhjelms sjelfständiga behandling af det gifna ämnet
framträder i hvar enda scen. »Parnassus Triumphans» är ett af
Stjernhjelms förnämsta verk.

Om sålunda icke alla Stjernhjelms balletter kunna tillerkännas
originalitet, förlorar hans ära dock icke synnerligen mycket derpå.
Hans snillrikhet och i fullaste mening originella behandling af
språket qvarstå i oförminskad glans; man torde kunna säga att
de nått sin höjdpunkt just uti balletterna. Så som Stjernhjelm
der formade det svenska språket och tvang det in i nya former,
i hvilka, huru ovanliga och konstmässiga de än voro, det dock
rörde sig behagfullt och ledigt, men på samma gång kraftfullt och
regelrätt, — så hade det aldrig förr ljudit. Den diktart här är i
fråga har väl i och för sig icke mycket tilldragande, men så
mycket mera kraftfullheten, den äkta svenskheten i de
Stjernhjelmska verserna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:15:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1889/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free