- Project Runeberg -  Samlaren / Tionde årgången. 1889 /
26

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antoine de Beaulieu. Af Carl Silfverstolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 Antoinejde Beaulieu.

Vi hafva ofvan sagt, att det var med »Parnassus Triumphans»
som Stjernhjelm sista gången framträdde på scenen inför drottning
Kristina. Detsamma var förhållandet med Beaulieu. Hans sista,
kända roll var i nämda ballett »een poete castillan, som genom
elände och armod är blifven melancholisk, at han är rädd för sin
egen skugga». Det var en sällsam ödets lek, att de sista verser
Beaulieu från hofteatern framsade, skulle få den fullaste
tillämpning på honom sjelf:

»Altid tanckfull, bleek och mager,
Slarfvig, hungrig, tunn och hager,
Måst jag skrymslas hvar jag fåår,
Sälsam i mit taal och svaar.

Versar vill jag hvar man dicta,
Menar mig ther med at rijkta,
Får dock inthet än stortack,
Är i hvars mans spott och hack.

Ähr thet under, jag är blyger,
Buckar, bugar och mig smyger?
Pängen heter een gå fram,
Nakot gå är een stor skam.

Rijkdom finner alstäds nöije,
Fattigdom gör een till löije.
Phoebe, har tu een patron,
Satt blifr tu på gyllen thron.

Lärd ästu och kallas eedel,
Om tu äst een man af meedel;
Har tu inge, veet tijn lag,
Narr blijr tu så väl som jag.

Det är att förmoda, det en så lysande teatertrupp som
drottning Kristinas hofcirkel ej insnärjde sin direktör i intrigernas nät,
men hofmästareskapet medförde för honom så mycket större
vedermöda. Än klagade Beaulieu för De la Gardie att kockarne
bemötte honom på ett oförsynt sätt då han ville bestraffa deras
snatterier, än fråntog honom en »silfverknekt» hans egen staf, som
han bar till tecken af sin värdighet, och pryglade honom dermed
tills han knappt kunde gå, o. s, v. Värre blef det sedan drott-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:15:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1889/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free