Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom (slut). Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. 33
För min del har jag ännu ej stannat vid något beslut i
anseende till Minnespenningens öfriga beskaffenhet. Det blir
Adlerbeth som kommer att häri decidera mig: han har lofvat ge mig
en särskilt stund till slutelig öfverläggning härom.
Min Brors förslag: Tanto Spoliata Magistro, synes mig, (: för
att vara fullkomligt sann:) ej hafva nog innehåll. Versen är
dessutom förändrad från. dess lydelse hos Virgilius. Visserligen kunna
verser, eller delar af dem, brukas till Legender men man bör då
gerna behålla dem sådana de finnas hos Auktorn. Meriten ligger
i tillämpligheten af en sådan gammal Författares ord.
Det andra förslaget: Famam Religio, Virtus, facundia servant,
är vackert. Men om Bror tillåter mig säja, innehåller det väl ej
annat än hvad som lämpeligen kunde äga rum, äfven om en
mycket ringare förtjenst än Lehnbergs.
Man kunde bruka denna vers om hvar och en Prestman som
predikat någorlunda väl. Detta är derom mitt omdöme och min
kritik, som jag yttrar, under förutsättande af Min Brors ursäkt
och tillgift för friheten deraf.
Jag bör likväl nämna att K. R. Adlerbeth, för hvilken jag
nämde denna vers, utan att röja författaren, och såsom ett egit
förslag, ganska mycket gillade den. Mitt omdöme kan således
vara oriktigt, och jag öfverlemnar åt Min Bror sjelf domsrätten
deröfver.
För min del tycker jag ännu (all slags egenkärlek åsidosatt)
bäst om denna:
Meritam cui famam,
Nec fortuna auxit, neqve auferet ætas.
Min Brors anmärkning vid den första raden, gör likväl att
den måste försvinna ur räkningen. Emedlertid, tillåt mig fråga,
om det är så alldeles visst att cui ej kan vara tvåstafviga och
kort i begge Stafvelserna? Jag har väl oaktadt eftersökning ej
kunnat finna något exempel derpå, men i Dahls grammatika
p. 262, ser jag likväl, att i uti cui är ömsevis kort och långt.
I förra fallet, måste ordet väl tillika kunna brukas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
