Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom (slut). Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. 45
ställa min Brors omdöme. Jag tycker (oss emellan sagdt) att man
i den delen, som ofta förut, icke sett mycket längre än näsan.
Min Bror vill höra mina tankar angående Tryckfrihetslagen,
och dess enklaste förbättring. Det är svårt att föreslå en enkel
bot för många sjukdomar i samma kropp. Och jag tillstår
uppriktigt att jag känner knappt något förnuftsfoster som kommit
till verlden med flera. Hvarken har jag varit i stånd att deri
upptäcka principer, eller bestämningar, eller någon annan mig
begriplig plan, än blott att göra om hvad som var gjordt, och att
sätta grushögen i stället för byggnaden. Och alldeles med samma
vishet hvarmed detta arbete blifvit gjordt, har man, (sedan en
ledsam erfarenhet visat följderna) antingen vidtagit eller föreslagit
förbättringar deraf, då man dels, tvertemot sjelfva Lagens
uttryckliga lydelse återkommit till Boktryckarns ansvarighet, dels haft i
tanke att underkasta åtminstone Dagbladen, en slags förutgående
Censur, innan de finge afsäljas. Så långt jag förstår, kunde man
ej handla på mera rakt stridande sätt, hvarken emot allt begrepp
om Tryckfrihet, eller emot sjelfva Regeringsformen och den
bestämmelse den ger åt detta begrepp, genom absolut förbud af alla
i förväg lagda hinder. Se då, till hvilka motsägelser man kommer
och i hvilken villervalla man stadnar, genom vissa småhufvudens
egenkärlek. Det är ej mer än blott allt af denna lag som borde
göras om; men då sådant föga lär vara att tänka på, åtminstone
nu så länge, och då man söker någon enkel förbättring som
omedelbart kunde vara tillräcklig att freda Statens lugn och
Medborgares, hvarföre famlar man till höger och vänster, nu med
tilläggning, tvertemot lagen om Boktryckare ansvar, nu med förslag
om Censur, och så vidare? hvarför griper man ej det onda i sin
rot och der hämmar det? Detta onda ligger det ej i den
uppenbara och oförlåtliga sorgfällighet man haft att hålla Ilskan undan
ljuset och derigenom bevara henne för all möjlig fara; vare sig af
Lagen, (som nu har ingen att straffa, utom den stackars frikända
Boktryckarn) eller af Medborgares indignation, eller af de Styrandes
missnöje, och inflytandet deraf på en sådan persons lycka? Öpna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
