Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utdrag ur Atterboms bref till Lindblad. Af M. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utplåna hvarje för mig fördelaktigt intryck af det öfriga. Att han
skulle, bland åtskilligt vänligt, äfven säga mig åtskilliga skarpa saker,
väntade jag, och det var ej deröfver, som jag blef misslynt. Men
allt, hvad han i klandrande väg ville lägga mig på sinnet, hade
han kunnat säga lika öppet, lika oinskränkt — och ändå i ett
annat skick och manér. Den anmärkningen kan föröfrigt i allmänhet
göras, att den del af hans uppsats, som egentligen beträffar mig,
snarare recenserar min personlighet såsom menniska, än sjelfva
den ifrågavarande boken. Sjelf fann han, såsnart han sett sitt
omdöme svart på hvitt, att han bort yttra det annorlunda — och
betygade mig detta missnöje öfver sig sjelf lika hjertligt, som
sedermera sin fägnad öfver mitt svar. Kort sagdt: hans recension är
skrifven på samma vis, som han icke sällan i enskildt sällskap
bland goda vänner plägar häfva ur sig allt, hvad ögonblickets
stämning ingifver honom — godt och ondt om hvartannat — oskrädt.
De första åtta dagarna led jag öfver all beskrifning. Det
förekom mig, som hade jag från sträckbänken hunnit till
rådbråkningen. Jag förlorade sömn, matlust, var feberaktig, och nära att
bli sjuk. Men då insåg jag, att döden icke vore det bästa sätt
att reparera mina affärer — och så »rappade jag mig tillsamman»
(som Haeffner brukade säga) och lefde upp igen. Det värsta, som
i literär väg kan drabba mig, är nu skedt. Sådant är också en
lycka — och jag är nu lugnare, än jag varit i långlig tid. Du
skall få se, att jag, med Guds hjelp, hädanefter skall aldrig på
min auctorsbana förlora contenancen.
Geijer lärer ämna, att i sin nästa nummer på något vänligt
sätt nämna om mitt svar, eller till och med införa något deraf.
Så har Malla [1] sagt åt Ebba [2]. Svårligen kan han reparera, hvad
som skett; emellertid visar detta hans goda vilja.
Jag har bedt en ung älskvärd fransman, Marmier, som är i
Sverige för att studera Sveriges språk och vitterhet, göra Din och
Almqvists bekantskap. Håll till godo verserna till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
