Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utdrag ur Atterboms bref till Lindblad. Af M. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utdrag ur Atterboms bref till Lindblad. 19
före han sedan bortslumpade upplagan åt Lindh), och när min
% samling är så mycket vidlyftigare och dyrare. — En tredje nyhet
är, att de märkvärdigaste, de vigtigaste communicationer blifvit
mig från ett visst håll gjorda, af den beskaffenhet, att, hade jag
för tre månader sedan vetat hvad jag nu vet (jag visste det på
sätt och vis, men trodde ej att deraf skulle bli allvar), så hade
ingen Mimer blifvit af, utan jag i stället uppträdt i ett annat lä-
ger — gissa, under hvars fana? — Det är nu ganska möjligt, att,
liksom i Schillers Fiesko den trotsige, halsstarrige Verrina slutar
spektaklet med att säga: »Jag går till Doria!» så slutar jag min
närvarande besynnerliga ställning med att–––––gå till Tegnér1).
En ny akt i tidens babyloniska förbistring torde begynna, af en
för mängden ganska oväntad beskaffenhet; ett concentreradt för-
sök af snillets aristokrati, att pröfva, om det är skrifvet i stjer-
norna, att Sverige skall bli det nesligaste pöbelväldes rof.
Qvallstad2) 18 Juli 1843.
Det var af Eder en förträfflig tanke, att i vår frånvaro sätta
Er ned här, på dessa i sanuing »fridfulla stränder». Ännu för-
1) Fjorton år tidigare, eller i Juli 1825, beskrifver Lindblad, i bref till
sin fästmö, Atterboms och Tegnérs möte i Lund vid den resa, som Atterbom,
Geijer och Lindblad tillika med Öfverstinnan Silfverstolpe då gjorde till ut-
landet, sålunda:
Sista dagen af deras vistande i Lund skickar Tegnér om morgonen bud
på Geijer och Atterbom, och ber dem ändtligen komma upp till honom. De
komma och Tegnér dröjer icke länge förrän han under tårar erkänner, att han
gjort Atterbom och den tid han bildat — orätt; — att han stjäl lönen undan
för den egentliga dagsverkaren, att han fruktade det framtiden skulle hämnas
på honom för det bifall, han skördat af samtiden, att han väl visste denna
publiks fåvitskhet, som nu upphöjer honom, att han ej längre vill vara, och
redan längesedan upphört att vara hänförd af detta pöbelns rop, och att det
är nöden och behofvet af frid i sitt eget hjerta, som nödgar honom till denna
bekännelse, med ett ord: han stiftade ett vänskapsförbund med Atterbom, om-
famnade honom, kallade honom Du, och uppmanade honom att fortfara på sin
poetiska bana och blifva Sveriges största skald; »det gamla Sverige», menade
han, »är värdt, att det räddas ur lättsinnighetens och fåkunnighetens armar».
2) Atterboms senare sommarhem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
