Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utdrag ur Atterboms bref till Lindblad. Af M. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utdrag ur Atterboms bref till Lindblad. 23
Upsala Maj 1853.
Du skrifver: »Det är ålderdomens hårdaste pröfning, att se
vännernas krets allt mer och mer glesna och slutligen försvinna»1).
Samma post, som bragte mig Ditt bref, medförde ock ett från den
välmenande ech alla ungdomliga vänskapsminnen troget bevarande
L. A. Ekmarck, som deri skrifver ungefär alldeles lika: »Det är
ibland ålderdomens största obehag, att se den ena vännen gå bort
efter den andra». Ett större obehag, en dystrare pröfning är lik-
väl, att se de få qvarlefvande icke blott lekamligen åldras, utan
äfven andligen] eller att se dem, långt innan döden skiljer dem
ifrån oss i utvärtes måtto, upphöra att i inre mening med oss um-
gås. Det gifves knappast någonting sorgligare, än ett förhållande,
der älskade varelser icke längre orka göra oss sällskap, ehuru de
(lyckligtvis för dem) ännu alltjemt inbilla sig att de dermed fort-
fara. Så är t. ex. vår ädla och oförgätliga M. nu mera en mån-
beglänst ruin, hvars tillvarelse helt och hållet är försänkt i det
förflutna. Detta är hennes verklighet; i allt närvarande deltager hon
i sjelfva verket blott skenbart, och ingen framåtskridande sträfvan
kan längre hos henne påräkna något samlif, — knappt ens sekun-
dens förbihalkande uppmärksamhet. Denna ålderdomens egent-
ligaste vanmakt, som hos somliga infinner sig förr, hos andra sed-
nare, undslippa blott få priviligierade väsenden. Så, i våra dagar,
Goethe, Humboldt, och den slutligen liksom Järta sängliggande,
men till själen evigt unge Tieck. Äfven denne herrlige ande, som
alltifrån min tidigaste ungdom varit en af mitt inre lifs glädje-
bringande och vägledande genier, har nu lemnat jorden. Af alla
de hjeltar och snillen af första storleken, som öfver min ynglings-
och tidigare mannaålder bildade en så lysande stjernhimmel, stå
nu blott Schelling och Humboldt qvar: den förre i sitt sjuttionionde,
den sednare i sitt åttiondefjerde lefnadsår!
1) »Se Samlaren» 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
