- Project Runeberg -  Samlaren / Elfte årgången. 1890 /
45

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure. Af L. Bygdén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ett obestridligt faktum är att våra älsta historiska källor
ingenstädes tala om dessa Burar. Vi ha att gå längre ner i tiden för
att söka historiens uppkomst. Första gången Fales namn
offentligen förekommer är å den stentafla, som antiqvarien JOHANNES
BUREUS till minne af sina i Upsala domkyrkogård begrafne anhöriga
år 1611 lät förfärdiga och inmura i väggen å den derinvid belägna
gamla Carolinska Akademien. Efter bygnadens nedrifvande
uppfästes taflan å en af sträfpelarne å domkyrkans södra sida, ungefär
midt emot den punkt der den gamla akademien låg, och der sitter
den ännu. Enligt upphofsmannens vana är inskriften temmeligen
invecklad och svårbegriplig och fördrar särskild tolkning, på hvilken
vi ej här kunna inlåta oss[1]. Vi konstatera allenast att han bland
öfriga slägtingar egnat minnesstenen åt

FALE hin unge
Regiæ salutis

vapen

in BYREstad
adsertore parente

Saklöst kunna vi förbigå redogörelsen huru åtskilliga af våra
äldre författare LOCCENIUS[2], SCHEFFERUS[3], ÖRNHIELM[4] upptagit
och framställt dessa sägner. Det är blott i korthet de yttra sig härom
genom anförande af den redan bekanta traditionen om Fale den
äldre. Endast Loccenius har en antydning om Fale den yngre;
men alla hysa de full öfvertygelse om de skildrade tilldragelsernas
verklighet. De ha genom sina framställningar endast rotfästat dessa
sägner. Annan betydelse ha dessa författare ej för frågan. Något
annorlunda är förhållandet med THUN[5], ty han har äfven meddelat


[1]
Stentaflans inskrift förekommer hos Thun, Vita Erici Palmschiöldii (pag.
114 och 115) samt med upplösta förkortningar i Peringskiölds Monumenta
Ullerakerensia (p. 270). Taflans verkliga utseende finnes temligen väl återgifvet hos
Frediani, Epitaphier och inscriptioner i Upsala domkyrka (1712, p. 41).
[2]
Historia Suec. 1654 p. 41; 1662 p. 80, 81; 1676 p. 77, 78; Observationes
et notæ 1662 p. 18, 19.
[3]
Upsalia, 1666 p. 389.
[4]
Hist. Sveon. Gothorumque eccl. 1689 IV 4, p. 478.
[5]
Vita Erici Palmschiöldii (1707) p. 104 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:15:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1890/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free