Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure. Af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ursprunget till historien om Fale Bure. 65
Någon kärna har emellertid hvarje sägen, och såsom en dylik
oomtvistad kärna betrakta vi just den omtalade grafstenen på Sköns
kyrkogård. Denna sten, som Bureus beskref och afritade, är väl
icke uppdiktad, om ock omspunnen af ohistoriska sägner. Vi skola
emellertid för att erhålla full förvissning i denna punkt företaga
en vallfart i afsigt att söka upp stamfaderns graf.
Vi begifva oss af till staden Sundsvall. Icke långt norr om
staden vidtager Sköns socken. Vi gå ner till ångbåtshamnen och
stiga på en af de talrika små ångbåtar, som ligga der. Den för
oss inom kort norrut genom det bekanta Alnösundet. Alnö är en
ll/2 mil lång ö, som med sin södra ända berör det stora inloppet
till Sundsvall och bildar med det motliggande fasta landet, som
intages af Sköns socken, ett temligen bredt sund, der den norr-
ländska trävarurörelsen liksom koncentrerat sig. Det var vid an-
blicken af denna farled Sehlstedt sjöng sitt beryktade
Och såg vid såg jag såg
hvarhälst jag såg.
Skön är till arealen en ganska liten socken, men torde i ett
afseende intaga en enastående plats bland Sveriges landtförsam-
lingar, nämligen på grund af den oerhörda tillväxt i folkmängd,
som församlingen vunnit inom de senaste årtiondena1). Föröfrigt
är här en mycket gammal bygd. Då numera aktuarien Karl Siden-
bladh gjorde sin antiqvariska resa i Norrland, räknade han inom
denna socken ej mindre än 149 forntida grafhögar, utom andra
fornminnen2). Äfven ett intressant myntfynd, mest kufiska mynt,
gjordes här år 1834.
1) År 1840 räknade församlingen allenast 882 personer, 1850 var antalet
1,100, år 1860 1,775 personer, men år 1870 hade antalet stigit till 3,273, år 1880
till 6,922 och år 1890 öfverstiger antalet 11,000 personer.
2) Antiqvarisk Tidskrift för Sverige. B. 2. s. 219.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
