- Project Runeberg -  Samlaren / Elfte årgången. 1890 /
73

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure. Af L. Bygdén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ursprunget till historien om Fale Bure. 73

antagande icke något löst hugskott. Kommer så dertill, att Nils
Pardiæknson första gången uppträder 20 år tidigare än Fardiækn
unge, nämligen redan år 1327 (Dipl. Sv. IV n. 2606) och då i ett
sällskap, som väl må kallas lysande, nämligen ärkebiskop Olof i
Upsala och fogden öfver Helsingland Johan Ingemari, finna vi detta
förhållande ytterligare bekräftadt. Att Nils Fardiæknson var en fram-
stående och förmögen man kunna vi döma deraf, att här gällde det
ett så maktpåliggande gemensamt företag som hela det öfre Norr-
lands kolonisation, hvartill det utan tvifvel fordrats ekonomiskt
rika tillgångar. Han jemte en fjerde person, Petrus unge, mottog
nämligen vid samma tillfälle en tredjedel af landet mellan Skel-
lefteå och Uleå elfvar till uppodling, och ärkebiskopen och Helsing-
landsfogden äfven hvar sin tredjedel. Men något historiskt doku-
ment, som närmare omförmäler resultatet af detta Nils Fardiækn-
sons koloniseringsarbete, är icke bevaradt.

Med det anförda anse vi oss emellertid hafva framlagt fullt
giltigt bevis för att den s. k. Fale Bures sten tillhört antingen Nils
Fardiæknson sjelf eller någon af hans slägt, samt att sannolikheten
är att det just varit hans son Fardiækn unge.

Och nu torde jag i sammanhang härmed böra omtala hvad jag
vid undersökningen af grafstenen i Sköns kyrka trott mig på frisens
högra långsida med egna ögon hafva sett, ehuru jag icke ansett
mig förr än nu böra anföra detta, för att icke försvaga den före-
gående bevisningen. Det var ett läsligt fragment af den utplå-
nade skriften, näml. bokstäfverna . . . FARD1ÆK. . . och längre
ned på samma sida . . . 1^02 (1402), förmodligen dödsåret. Må-
hända har jag tagit miste: man ser menskligt sagdt så gerna
det man vill se, — ehuru jag är subjektivt öfvertygad om mitt
ögas vittnesbörd. Möjligen torde någon annan, som kan ega till-
fälle att underkasta grafstenen en noggrannare och beqvämare un-
dersökning, komma till större visshet härutinnan och kanske fram-
locka ur denna gamla stenhäll ytterligare ett sista ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:15:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1890/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free