Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbomska ungdomsdikter och Atterbomska reminiscenser. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbomska ungdomsdikter och reminiscenser. 23
öfversättning af Matthissons sköna »Lied aus der Ferne», det söker
emellertid sluta sig nära till originalet och har fyra strofer liksom
detta; i slutversionen har Atterbom borttagit en och tillagt två.
Men diktens egenskap af öfversättning har han icke angifvit förrän
1810 i Eleganttidningen, Sedan nämner han icke Matthissons
poem. Rubriken i Linköpingsbladet syftar på den tidigt döda
»Carolina», den »lilla barndomsbrud», som Atterbom besjungit i flera
poem redan från dessa år.
Jag aftrycker här Matthissons original jämte öfversättningen i
Linköpingsbladet, hvarmed må jämföras versionen i Lycks. ö. Jfr
äfven det uppgifna numret af Eleganttidningen och den uppgifna
kalendern.
Matthissons täxt.
Lied aus der Ferne.
Wenn in des Abends letztem Scheine
> >ir eine lächelnde Gestalt
Am Rasensitz im Eichenhaine
Mit Wink und Gruss vorüberwallt.
Das ist des Freundes treuer Geist,
Der Freud’ und Frieden dir verheisst.
Wenn in des Mondes Dämmerlichte
Sich deiner Liebe Traum verschönt,
Durch Cytisus und Weymutsfichte
Melodisches Gesäusel tönt,
Und Ahnung dir den Busen hebt;
Das ist mein Geist, der dich umschwebt.
Fühlst du, beym seligen Verlieren
In des Vergangnen Zauberland,
Ein lindes, geistiges Bertihren
Wie Zephyrs Kuss, an Lipp und Band,
Und wankt der Kerze flatternd Licht:
Das ist mein Geist, o zweifle nicht!
Öfvers, i Linköpingshladet1).
(Insändt).
Röst från den Oförgätligas anda.
Då aftonrodnans slöja sväfvar
Så skön på skogens vestra bryn
En vålnad öfver lunden bäfvar
Och sänker sig från ljusa skyn;
Gläds! Det är skuggan af din vän,
Som frid och sällhet lofvar än.
Då örat vid månans aftonljusning
Din kärleks dröm förskönar sig
Och mildt i björkens lugna susning
Melodisk klang förtjusar dig
Och sorgen ljuft ditt hjerta slår —
Det är min själ som kring dig går.
Och känner du i drömmar sluten
Och minnen af en lycklig tid, —
En tår, så varm på kinden gjuten
Och aningar af himmelsk frid:
Och darrar Hespers dunkla glans —
Der står min själ i Helgonkrans.
1) Eleganttidningens version sluter sig till denna, har äfvenledes fyra
strofer och, som sagdt, uppgift om originalförfattaren, men saknar signatur. Den
är förbättrad i jämförelse med Linköpingsbladets, öfverflödiga fyllnadsord hafva
uteslutits och stämningsrikedomen är större, men krystade ordställningar
förefinnas ännu. Kalendertäxten kommer ytterst nära den slutliga lydelsen, men
saknar sista strofen; den nya andra strofen, som här tillkommit, har ett uttryck
olika och tredje strofen ett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
