Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbomska ungdomsdikter och Atterbomska reminiscenser. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbomska ungdomsdikter och reminiscenser. 25
Se vi nu på Linköpingsbladets version, skönjes redan i
öfverskriften »Röst från den Oförgätligas anda» något karaktäristiskt
för den unge skaldens djupa och sanna känsla, hvilken ännu ej finner
sitt mogna uttryck utan ett, som sväfvar på gränsen till det
melodramatiska. Poemet uppnår icke originalet, än mindre sin egen
slutliga ombildning. Jag anmärker blott, huruledes andra
strofens uttryck »wenn — sich deiner Liebe Traum verschönt» ganska
olämpligt återgifves ordagrant på svenska, och hur »umschwebt»
om en ande ej kan tolkas med det otympliga »kring dig går»1);
hur i tredje strofen »minnen af en lycklig tid» ganska matt
uttrycker originalradens romantiskt fulltoniga klang (sedermera
ypperligt tolkad) och hur strofens sista rad om »själen» sora »står i
helgonkrans»1) är omöjlig både ur meningens synpunkt, i språkligt
hänseende och som öfversättning, Slutligen tillfredsställa fjärde
strofens första rader föga i 1806 års täxt (medan de i »Anderöst»
och redan i Eleganttidningens version äro djupt stämningsfulla),
hvarjämte »plågans träl» l) på slutet låter skäligen prosaiskt mot
originalet. Tyskan upprepar här första strofens slut; öfversättaren
kunde i denna variant med fördel hafva följt exemplet.
Men icke desto mindre är »Röst från den Oförgätligas anda»
åtminstone jämngod med Atterboms rimmade tolkningar från Tasso
och Goethe i Fosforos och Eleganttidningen — hvilket nu icke vill
säga mycket. Men enstaka sköna uttryck, såsom »aftonrodnans
slöja» och »skogens vestra bryn», hvilka ännu stå att läsa i 1854
års upplaga af Lycksalighetens ö — de hafva upprunnit i
säxton-åringens hufvud. Betraktadt endast som öfversättning är poemet
trognare 1806 och 1810 än i den ojämförligt skönare omarbetningen,
där, alla enskildheter oräknade, Matthissons andra strof, (visserligen
föga lyckligt tolkad 1806, något lyckligare 1810) uteslutits och
ersatts i kalendertäxten med en målande originalstrof (den »gula
rågen»), hvarest aftonrodnadsstämningen kvarstår för läsaren
(»purpurvågen» borta i väster) ända till dess
»qvällens stjerna strimmar
_________ in i din dunkla bonings famn» (str. 4).
1) Dessa ställen äro dock i allmänhet något förbättrade redan i
Eleganttidningens »Andesång».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
