Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Atterbomska ungdomsdikter och reminiscenser.
teras af Stagnelius — och hos honom i värklig samklang med
personligheten.
Den atterbomska dikt, som lånat formen af samma Novalis’
poem, är »Juliennes afskedssång», ursprungligen skrifven för
Palmblads novell »Slottet Stjerneborg» i Poet. kal. för 1814. Äfven
här skildras för öfrigt de dödes lif, men vida mer spiritualistiskt.
I Atterboms senare diktning finnas andra spår af Novalis. Jag
uppehåller mig ej därvid, att Felidas magiska spegel, som visar
»det osynliga i sinnelagen», har sin motbild i den saga, hvarmed
första delen af Heinrich v. Ofterdingen afslutas, en spegel, »der
allés in seiner wahren Gestalt zurückwerfe, jedes Blendwerk
ver-nichte und ewig das ursprtingliche Bild festhalte» (i
Berlinerupplagan 1826 sidd. 143—44). Dylikt kan vara tillfälligt och ligga
nära till hands.
Men i Ofterdingens åttonde kapitel finnes ett samtal mellan
Heinrich och Mathilde, som säkert har invärkat på en dialog i
Fågel Blå. Jag menar balkongscenen mellan Amundus och Florinna,
något af det härligaste i hela vår poetiska literatur1). För de poetiska
skönheterna har Atterbom ingen tacksamhetsskuld till Novalis ;
denne har blott lämnat yttre stoff till några repliker, och här är
det hans behandling, som är långt underlägsen Atterboms. Men
likheten finnes; man dome själf.
Mich dünkt sagte Mathilde, j Florinna.
ich kennte dich seit undenklichen j Mig tycks, du var mig i en urtid ren bekant.
Zeiten. — — — — — — — — — — —
(Mathilde). i Florinna.
Mir ist, als finge ich erst jetzt | — jag förr ej lefvat har: från denna stund
zu leben an, und–––-dass ich j begynna mina år.
gleich für dich sterben wollte. | — — — — — — — — —
— — — — — — jag lycklig då
mig prisar, att mig unnats dö — till gagn
för dig!
1) Först tryckt i »Brage och Idun» 1839 (första bandet, andra häftet),
hvilket utgifvaren af »Fågel Blå» icke afvetat eller har glömt, så att äfven
kritiken missledts och ansett denna scen för ny vid bokens utgifvande efter
Atterboms död. Dock hade redan Lénström påpekat värkliga förhållandet (Sv.
Poesiens Hist. sid. 396).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
