Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lekare och Ballader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Lekare och Ballader.
inom våra landamären kort efter det att den siste i Sverge
omtalade »skalden», isländaren Sturla Pöröarson, för Birger jarl Brosa
sjungit sin Birgisdrápa.
Lägre gycklare tyckas aldrig hafva saknat sin publik i
forntidens Sverge. Saxo omtalar den svenske Upsalakonungens hof
nästan såsom dessa gycklares förlofvade land, och Ynglingasagan
uppgifver om konung Hugleikr — vare sig nu denne med rätt
eller med orätt inrangerats i den svenska konungalängden — att
han i sin hird hade »hvarjehanda lekare, harposlagare, gigolekare
och fedlare». I sin bekanta »lecara rætar» gifver den äldre
Västgötalagen en träffande karaktäristik icke blott af dessa lekares
konster, utan ock af deras anseende inom samhället: »Uar|)ær
le-kæri —- heter det — bar|)ær, |>æt skal e vgilt uaræ. Varfjær
le-kari sarga|)ær f>en sum mæj) gighu gängar allær mæ|) fif)lu far
allær bambu, |3a skal kuighu taka otamæ ok flytiæ up a bæsing.
Pa skal alt har af roppo rakæ ok sif)an smyria. Pa skal banum
fa sko nysmur{>æ. Pa skal lekærin takæ quighuna vm roppo,
ma-J)ær skal til huggæ mæf) huassi gesl. Gitær han haldit, fm skal
han hauæ |)æn go{)a grip ok niutæ sum hundær græss. Gitær han
eigh haldit havi ok |)ole |3æt sum han fek skama ok ska|)æ. Bide
al|>righ halldær ræt æn huskonæ hudstrukin. E a variændi vitu
ok skyldæsti arf at takæ». Ungefär samma stadgande upprepas i
Östgötalagens Dräpa Balkær XVIII (slutet af 1200-talet),
antagligen såsom en reminiscens från äldre tider1), men i den ungefär
samtidiga yngre redaktionen af Västgötalagen har denna s. k.
lekarerätt redan upphäfts.
Vända vi oss härifrån till folkungatidens literatur, finna vi
dels att den missaktning, med hvilken lekarne förut omtalats, nu
försvunnit, dels att deras värksamhet vanligen ställes i samband
med musiken, med sång eller med spel. De betraktas såsom
nödvändiga för hvarje välordnadt hof och nämnas snarare med sympati
1) Såsom af slutorden framgår, är den redaktion vi äga af Östgötalagen
upptecknad efter lagmannens muntliga föredrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
