Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lekare och Ballader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Lekare och Ballader.
vidare återstår, att af henne anvisas, nu måste sjelf uppstiga från
stolen, samt taga Lekaren i handen. Härvid fatta äfven de öfriga
hvarandras händer och bilda en ring kring Frun och Lekaren, som dansa
med hvarandra, under sång af de öfriga, hvilka äfven röra sig i dans:
Det är så roligt om sommaren,
När Frua dansar med Lekaren.
För burila, för turila,
För leker under mejuna.
När Lekaren dansat med Frun, förenar sig denna med sällskapet.
Det tillhör nu Lekaren, att under det sången åter upprepas, i stället
för ordet Fru högt utsäga namnet (jungfru, sjöman o. s. v.) på den
person, med hvilken han vill dansa; och måste denne, så vidt den vill
undgå att gifva pant, så fort hafva trädt inom ringen till Lekaren, att,
innan versen är utsjungen, tre hvarf äro dansade med honom. Leken
fortsättes, till dess alla i ringen dansat med Lekaren; dock så, att
Frun dansar hvarannan dans med honom.»
Af föregående undersökning synes mig framgå följande resultat.
Det starka utländska inflytande, som under 1200-talets senare del i
viss t mån omgestaltade samhällslifvet i Sverge, röjde sig äfven på
literaturens område däri, att vårt land öfversvämmades af en mängd
tyske spelmän eller — såsom de här kallades — lekare. Dessa
utöfvade hos oss samma konster som de utöfvat i sitt fädernesland
d. v. s. de behandlade flera olika musikaliska instrument, sjöngo
och dansade. Bland annat medförde de äfven till oss sitt
hemlands ballader, med hvilka vi således genom dem blefvo bekanta.
Flere af dem stannade väl kvar i landet och lärde sig
infödingarnes språk, till följd hvaraf de troligen ock började föredraga sina
visor på svenska; till dem sällade sig antagligen äfven män af
svensk börd, hvilka väl dels hjälpte till med att till svenska
öfverflytta de främmande balladerna, dels själfva diktade nya. Dessa
ballader voro dansvisor, hvilka sjöngos af anföraren för en
dansande skara. Vi finna äfven, att lekaren tjänstgjort såsom en dylik
fördansare och sångare. Men de visor, han därunder föredrog,
inlärdes så småningom af hans auditorium ’), och därför finna vi snart
1) I en tid, då skrifkonsten var en bland lekmännen föga öfvad färdighet,
var det väl endast på det mundtliga föredragets väg, som en visa kunde
spridas. Lekaren, som vandrade från gård till gård, var tydligen den bäste
läromästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
