Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Leopolds bref till Reuterholm.
vid Eders Excellences Person, eller de tänkesätt af erkänsla, djup
vördnad, ock — om jag understår mig säga — liflig tillgifvenhet,
som jag är skyldig Eders Excellences förtjenster och välgerningar,
och hvarmed jag intill mitt sidsta ögonblick aldrig upphör at
framhärda etc.
Linköping d. 27 Aprill 1795.
Mellan däldens skuggor gömd
I sin kalk en blomma sluten,
Trånade af Solen glömd,
Dignade af Stormen bruten.
En gång dock en himmelsk blick
Ned ur molnets mörker sänktes;
Nya krafter stjelken fick,
Nya färgor bladen skänktes.
Skådarn sade: »denna ros
Kan en dag bli fältets heder.»
Men då Strålen vek sin kos,
Sönk hon tynad åter neder.
DU, hvars blick åt henne gaf
Detta ljus hon då fick njuta,
Se, vid saknaden deraf,
Hennes visna krona luta*
Fåfängt hon ett öfrigt spår
Af en flyktad fägring gömmer;
Om DIN åsyn henne glömmer
Hon till sin förvandling går!*)
*) Jfr härmed I. R. Bloms sång till Reuterholm, hvilken sång börjar sålunda:
»Förvissnad, halfdöd blommans knopp
I däldens kulna skrymslor gjömdes;
Djupt hon bland deras skuggor glömdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
