Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Leopolds bref till Beuterholm.
hvem har bättre erfarit det än jag, och mitt hus? Nå väl, Nådige
Herre, efter Eders Excellence det har, så misstyck ej at en ringa
man, som också äger ett, älskar med ömhet en Välgörare, hvars
stora afstånd från honom i upphöjd värdighet, föga synes tillåta
honom andra tänkesätt än det af djup vördnad.
Versarne öfver Riddare-dubbningen äga för mig ett dubbelt
värde af deras innehåll, och af det sätt hvarpå jag erhållit dem.
Detta exemplar skall blifva för mig altid dyrbart. De äro fulle af
liflig känsla och manlig skönhet. Om det är vår fordna Clewberg
som dertill är författare, så har Canzli-Rådet icke skadat poeten;
och Högstsal. Konungen hade kanhända mindre rätt at tro
borgerliga befordringar dödande för snillet. Denna skaldens poetiska
krans är då icke flyttad i ändan af hans nya namn1): han bär den
ännu på sitt hufvud, och med all rättvisa. Det finnes i detta
poeme, ibland många sköna ställen, ett som i synnerhet träffat mig,
ty Eders Excellence tilläte mig upprepa, at jag också har ett hjerta.
Det är denna sublima vers:
»Hans Domare är Gud och Sanning hans försvar.»
Man kan icke säga något af mera hög och rörande enfald.
Jag har haft nästan samma tanke at uttrycka i ett poeme, som
någon gång torde få niuta den äran at dömmas af Eders
Excellence. Min målning har något större vidd, men känslan deraf är
den samma. Jag har sagt der, om den ädle och dygdige mannen,
som uppoffrar sig för otacksamma medborgare:
— — Förgäten af sig sjelf, men trogen åt den röst
Som höjs, för Bröders väl, ur djupet af dess bröst,
Jag ser den gå, i trots af tacklöshetens vana,
För dem, till kamp och sår. — Och, ofvanför dess bana,
En far, som ler ur skyn, med himmelskt välbehag,
Och räknar Tadlets hugg, och gäldar dem en dag.
Jag ser, vid lifvets gräns, i rymden af det höga,
En mera rättvis verld sig öpna för dess öga;
Och stoftets trötta gäst, från smertans låga bygd,
Sig lyfta, viss om lön, till Vittnet om sin dygd etc.
1) Dåvarande kgl. sekret, och andre direktören vid de kgl. spektaklerna
Clewberg adlades 1789 och antog dervid namnet Edelcrantz,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
