Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds bref till Reuterholm. 123
Denna tanke, Nådige Herre, tröstar mig i min lägre och
inskränktare krets; och jag tror aldrig at någon stor Man lefvat på
jorden, välgörande och otackad, som icke dragit derifrån sin styrka
och sin upprätthållelse. Lättsinnigheten och speculationen må säga
härom hvad de behaga; hvart ömt och ädelt hjertas osvikliga
känsla vederlägger dem bättre än alla böcker och stridskrifter.
Förlåt, Nådige Herre, denna afvikning. Sedan jag begynte
lefva och tänka, har intet ämne närmare rört mig än detta, och
ju mera jag nalkas upplösningen af den stora gåtan
menniskolifvet, ju djupare fäster sig detta hopp i mitt lidande hjerta. Jag
har glömt ett ögonblick den Stora Herrn, som har rätt at fordra
en annan brefstyl, och har talat till Philosophen. Philosopher jag
är viss derom, skall icke misstycka det.
Emottag Nådige Herre med den beskyddande godhet, hvaraf
jag redan har så många och så stora prof, mina förnyade
försäkringar om den djupa vördnad och oföränderliga tacksamhet,
hvarmed jag till mitt sidsta ögonblick framhärdar at vara etc.
Linköping d. 11 Maj 1795.
12.
En annan skulle finna mig den djerfvaste menniska i verlden:
Eders Excellence, jag är derom likaså öfvertygad som at jag
lefver, skall förlåta mig, skall röras, äfven af min vågsamhet, och
skall kanske ända till bönhöra mig, då jag redan nertryckt af så
många och så stora skulder hos Eders Excellence, fördristar mig,
at med flygande penna ock klappande hjerta nedlägga ännu en
bön, kanske den ömmaste, och visserligen den sidsta som jag skall
understa mig at under hela min lifstid frambära.
Jag begynner med at omfamna Eders Excellences fötter: det
är ej för mycket gjordt för en Vän, som lider, och emot hvilken
jag svårligen kan någon tid aftjena mina förbindelser. Denna Vän,
Nådige Herre, är Secreteraren i Policen Isac Reinhold Blom,, sex
gånger bättre poet än jag, hvilket är ej stort, men lika stor dyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
