Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Leopolds bref till Reuterholm.
käre, lika sann beundrare af Eders Excellence som jag; hvilket
åtminstone bevisar någon förtjenst. Han har under tu års tid
tjenat mig outtrötteligen: ett ögonblick visar sig nu för mig at
tjena honom, ifall jag har mod at våga ådraga mig Eders
Excellences onåd, hvilken jag dock vet vist at jag derigenom ej skall
ådraga mig. Hans affairer äro bedröfliga; men hans förtjenst
skulle göra honom värd Eders Excellences uppmerksanihet, ifall
han någonsin hade den lyckan at kunna vinna den. Nu skrifver
han mig till at Assessor Liljensparre är död och ett rum ledigt i
Nummerlotteri Directionen. Nådige Herre: jag ser hela min
dristighet. Kanske gafs aldrig någon Mecenat i verlden som jag
skulle tro nog ädelmodig at förlåta den, utom Eders Excellence.
Jag törs knappt framstapla min bön; men det gör nog at Eders
Excellence inser mitt verkeligen rörda hjertas behof at frambära
den. Nådige Herre, en man af den utmerktaste förtjenst vore
räddad genom ett enda ord, en enda röst från Eders Excellences mun.
Jag säger räddad ty sådana äro sannfärdigt hans omständigheter.
Jag slutar med det samma hvarmed jag begynte: Jag kastar mig
för Eders Excellences fötter, och ber Eders Excellence tillägga till
alla sina förtjenster at vördas, denna nya at tillbedjas af mig och
alla som likt mig hafva ett hjerta gjordt att röras af storheten
förenad med den ädlaste mensklighet.
Nådige Herre, pennan löper, och uttrycker illa mitt hjerta.
Jag ville kunna vara så vältalig som Eders Excellence sjelf i sina
bref och i sina tal, för at förtjena den äran at segra i denna
bönfallan; ty ännu en gång sagt, jag fruktar intet ögonblick Eders
Excellences onåd. Om jag kunde tänka annorlunda skulle jag
vara värd at hafva till den grad åtnjutit Eders Excellences
beskydd? skulle jag vara värd at helga en rad åt målningen af den
Stats-Mannen — — Jag slutar: ty sanningen, sjelfva sanningen
skulle synas smicker på detta ställe. Med den djupaste vördnad
framhärdar jag till min sidsta andedrägt etc.
Linköping d. 14 Maj 1795.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
