Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Leopolds bref till Reuterholm.
modige Regent och äfven af Eders Excellence emottagit, är det
mig tungt at hafva gifvit en anledning till missnöje. Jag väntar
af Den Milde Förstens nåd, och af Eders Excellences beskyddande
godhet tillgift för ett fel som jag mindre kan sägas hafva begått,
än det undfallit mig, och hvaröfver jag är på det högsta förtruten.
Jag bönfaller om denna tillgift, i namn af de tänkesätt jag vid
alla tillfällen sökt ådagalägga, och hvari jag skall oafbrutet
framhärda.
Eders Excellence har värdigats hit intills vara, vid alla
tillfällen min Beskyddare, och icke det blott, utan (jag älskar at
upprepa det) min sanna Välgörare. Det ger mig hopp at Eders
Excellence med godhet för mig, och med de varma känslor af
mensklighet hvaraf jag funnit hos Eder Excellence så många lysande
prof, skall låna sin uppmerksamhet åt en detail, som jag sluteligen
bönfaller at få här tillägga:
Mina tänkesätt i alla ämnen af religion, styrelse och allmen
ordning, hafva beständigt varit sådana, at jag från inträdet i min
manliga ålder, trotsar äfven mina ovenner at kunna ens förebrå
mig det ringaste som kunde hafva anseende af den orolighets
anda, hvaraf jag i vår tid finner så många böcker och brochurer
upfylda. Ehuru jag ännu föga utgifvit, har jag dock åtskilligt
skrifvit i ämnen af religion och borgerlighet: men jag är färdig
at ur mina samlingar framlägga öfvertygande bevis på helt andra
läror än den, hvarföre jag nu på ett, och kanske flera sätt straffas.
Med detta medvetande, Nådige Herre, är det tungt, för mitt sinne,
at icke allenast bli en publikt känd anledning till den fördömmelse
som öfvergår ett Allment Dagblad, utan äfven at lämna så väl hos
Hertigen Regenten, som hos sjelfva Konungen ett intryck om mig
af denna släta beskaffenhet. Ty, Nådige Herre, jag har icke den
äran at höra till deras skrå, som göra sig en heder af
Regeringens missnöje och näpst. Jag påstår icke at hafva tjenat hvarken
frihet eller förnuft, när jag ådragit mig dess ogunst och ovilja.
Jag anser verkeligen dess misshag för en skam at ådraga sig.
Derför led jag af at man trodde mig vara förvist: derför lider jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
