Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Medeltidsförfattare. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Medeltidsförfattare. 165
De flesta af de fördömda satserna återfinnas i Boetius’l) ofvan
i skriftförteekningen nämda utläggning af Aristoteles topik. Detta
tyckes hafva varit ett synnerligen berömdt arbete, af hvilket en
mängd handskrifter funnits. En — nu som det synes förlorad —
ägdes af biblioteket i Saint-Victor, där den bar titeln: Boetius de
Dacia in octo libros Topicorum Aristotelis. Såsom nu kända
handskrifter upptager Hauréau nr. 296 Merton College i Oxford
(utan författarnamn), nr. 509 Bibl. i Brtigge, där arbetet tillskrifves
»Magister Boetius de Dacia», och nr. 16170 i Bibl. Nat. i Paris,
hvarest titeln är »Questiones supra libros Topicorum ex mag. Boetio
determinatæ et sufficienter per modum copiæ datæ». Utom dessa
af Hauréau nämda afskrifter har jag funnit ännu en, näml. Cod.
lat. vaticanus 4883 fol. 88—109; den slutar: »explicit questiones
boetij de datia super libros topicorum aristotelis». Själfva arbetet
är en nominalistisk utläggning af Aristoteles topik, i hvilken
författaren bl. a. drifver den satsen, att vi intet kunna veta om Gud,
utom det att han existerar; han kan hvarken af oss begripas eller
definieras. Arbetets hufvudsyfte är att bevisa, att begreppen ej
kunna existera oberoende af tingen.
Ett annat af hans arbeten, hvilket likaledes finnes bevaradt,
är hans »Commentum magistri Boetii super majus volumen
Prisci-ani» (Bibl. Nat. 14876). Såsom Thurot (Notices et extr. des
manu-scrits XXII, 2 p. 517) anmärkt är titeln vilseledande, ty arbetet
är icke någon kommentar öfver Priscianus, utan en själfständig
grammatik; »nostra grammatica» kallar Boetius själf detta arbete
i sin nyss omtalade topik. Såsom alla medeltidens grammatikor
är äfven denna mera ett filosofiskt arbete än en grammatik i vår
tids mening. Den sönderfaller i tvänne afdelningar; den första
kallas »de modis significandi»2), den andra sysselsätter sig med
»partes orationis».
1) Hans meningsfrände Sigerius var — enligt Hauréau — från Brabant
och föreläste i Paris Hue de Fouarre, där Dante, efter hvad det uppgifves, varit
en bland hans lärjungar. Han dog omkring 1283.
2) Endast denna del af arbetet finnes upptagen i den ofvan meddelade listan.
Samlaren XII. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
