Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och rättelser till "Atterbomska ungdomsdikter och reminiscenser".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillägg till »Atterboraska ungdomsdikter etc. 173
Byron:
When the last sunshine of expiring day
In summers twilight weeps itself away,
Who hath not felt the softness of the hour
Sink ön the heart — —
Atterbom.
När framför ögats utsigt, oförtänkt,
En glansfull dag har sig mot natten sänkt,
Hur känns ej sinnet, likt sin rymd, förbytt!
Byron,
Who hath not shared that calm so still and deep,
The voiceless thought which would — — weep,
’Tis not harsh sorrow — but a tenderer woe,
Nameless — — — — — — — —
Felt without bitterness — but full and clear,
A sweet dejection — — —
Atterbom.
Stum hvilar jorden ; ur naturens bröst
dock tränger fram en tanka utan röst;
En saknad, bittert ljuf, som gråta vill
då genomgriper oss en namnlös klang.
Byron.
With a puré feeling — — —
While Nature makes that melancholy pause,
Her breathing moment ön the bridge where Time
of light and darkness forms an arch sublime;
Atterbom.
Hvad ofta så vårt hjerta ensligt kännt,
När mellan dag och midnatt tiden spännt
Sin bryggas hvalf af skymning och af sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
