Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jubelfesten 1693. Ett bidrag till Storhetstidens kultur- och literaturhistoria. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Jubelfesten 1693.
senare disticha. I den första beskrifves svenska kyrkans ställning
för 100 är sedan »Trotz wilde Afgrundz Häär och yhre
Swärnie-Pustar» etc. i anslutning till bilden på medaljen, hvarefter sättes:
Tå måste Herren up, som näpste Haaf och Wäder!
Att banna Bölljorna och säya Stormen, Tijg!
Straxt Lugn och Stulo i then Stad framtedde sig.
Med thetta alt Kong Carl i Gull och Silf oss gläder.
Med dessa fröjdebetygelser: jubelpredikningar, musik, salut,
verser och medaljer, voro dagens högtidligheter likväl icke
afslutade. Efter aftonsången vidtog nemligen vid 6 eller 7-tiden en
ståtlig illumination i hela staden och på malmerna. I slottet var
hvarje ruta upplyst af fyra ljus (c), och utanför portarne voro
»stora eldstoder» uppsatta d. v. s. höga granrisklädda pelare, från
hvilkas spets ett fluidum brann (c), eller hvad vi kalla
»marechal-ler»; alla kyrkofönster voro också upplysta; man beräknade att i
Storkyrkan öfver 3,000 ljus brunno och i Tyska kyrkan öfver
2,000 (c). Tvenne hus i staden nämnes såsom alldeles mörka (c),
nemligen den österikiske envoyén, grefve Stahrenbergs — en man,
känd för sin nonchalans och sin ohöflighet mot de protestantiske
svenskarne, underblåst af hans biktfader, som var jesuit — samt
det lüneburgska sändebudet baron Görtz, som likväl just då sökte
utverka Carl XLs samtycke till sin hertigs upphöjande till
kurfurste (af Hannover). Deremot visade sig den blott några dagar
förut till Stockholm anlände franske ambassadören, grefve d’Avaux,
som ännu icke ens haft audiens hos konungen, så »complaisant»
att helt och hållet eklärera sitt hus med de vackraste hvita
vaxljus, hvilket väckte ett stort och glädjande uppseende och i alla
beskrifningar på festen omtalas. »Och beflitade sig elliest hwar
och en at med särdeles Machiner och Lycktor utzijra sine Huus,
hvarpå funnes ibland månge sijiirijke deviser och ord» (d). Denna
präktiga illumination, som varade till klockan mot 1 eller 2 på
natten, tog sig strålande ut öfver isen och snön, åskådad af väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
