Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jubelfesten 1693. Ett bidrag till Storhetstidens kultur- och literaturhistoria. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Jubelfesten 1693.
Swedberg1): hade ban varit med när doktorsringarne bestrides,
yttrade han bland annat, skulle han deri velat insätta trenne L.
såsom inskription; dessa skulle icke betyda lat, ljum, lustig, utan
beteckna lara, lefva (gudligt och dygdigt) och lida såsom de
vigtigaste dragen af en doktors i den heliga skrift verksamhet, hvilka
drag predikanten vidare på ett förträffligt sätt utvecklade. Efter
predikan musicerades åter, under det att de kungliga, råden och
wheele Hafwet», de vid promotionen officierande och akademistaten
ingingo i koret och intogo sina platser i för ändamålet särskildt
uppbyggda bänkar. Högst uppe i koret under högaltaret var en
kateder uppsatt åt prokansleren (erkebiskopen), der nedanför stodo
promotors kateder och, litet längre fram, »twänne stholar» för
docto-randi. Konungens och prinsarnes stol, som var med några
trappsteg upphöjd, synes hafva varit belägen närmare kyrkans långhus
till höger i koret. Nedanför denna satt konungens förste minister,
Upsala universitets nitiske kansler, grefve Bengt Oxenstierna. I
omgången, på ömse sidor om koret voro bygda läktare »för
frun-timber, som i Stoor myckenheet från Stockholm och månge andre
orther tillsammans kommit» (/).
Först höll nu den åldrige erkebiskopen en »härlig oration»2),
hvari han utvecklade betydelsen af »vera gaudere religione», som
ju vore »inæstimabile donum surnmaque regnorum et remna
publi-carum felicitas». Särskildt betonade han vigten af trons enhet
äfven för staten: »si ruperts unitatem fidei rumpes etiam unitatem
animorum». Han lade omsorgen om den rena läran alla på hjertat
och i synnerhet dem, som nu skulle mottaga doktorstiteln: »tota
vita vestra instar jubili erit».
Derefter började Petrus Rudbeck, som förut inbjudit till
promotionen genom ett program (1 ark fol.), hvari han tagit till
utgångspunkt sentensen »inter arma silent leges», sitt anförande3)
1) Jfr Tottie I, s. 166 f.
2) Finnes i samma bundt som (/) och upptager 8 fol. sidor. — Gerdes säger
(c), att Swebilius öfver promotionen »perorirte mit Theologischer gravität».
3) Finnes afskrifvet i Palmsköldska bandet (b) såsom N:o 5; Palmsköld
anmärker, att afskriften är kollationerad med den i Upsala Bibliot, befintliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
