Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Olaus Martini's episkopala verksamhet. Af H. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Bidrag till kännedomen om Olaus Martinis episkopala verksamhet.
förtjänar synnerligt beaktande. Först efter Gustaf Adolfs tid
förekomma i regeringens instruktioner för biskoparne uttryckliga
föreskrifter om prostvisitationer. I Wexiö stift stadgades 1619, att
sådana visitationer skulle ega rum en gång hvarje år. Biskop
Joh. Rudbeckius i Westerås fordrade blott, att endast då
biskopen hade förfall, prostarne skulle visitera sina prosteriers
pastorat. Däremot föreskref biskop Paulinus i Strengnäs redan vid
sitt första prästmöte 1610, att hvarje prost »en gång om åhret
oförsumelighen wisiterar alla sina contractisters församblingar,
på hwadh tijdh them kan lägligast wara uppå bådhe sijdhor».
Sedermera genomförde Paulinus i sitt stift ordningen, att prostarne
minst två gånger årligen visiterade sina kontrakts församlingar1).
Initiativet till dessa själfständiga prostvisitationer, hvilkas stora
betydelse för kontrollen af det kyrkliga och sedliga lifvet lätt
torde inses, synes i alla händelser Olaus Martini hafva tagit.
Säkert är, att man icke känner någon tidigare föreskrift om
ifrågavarande visitationer, än den af 1608, som nu meddelas.
Synnerligen anmärkningsvärdt och intressant är slutligen Olaus
Martinin yrkande därpå, att prästerskapet i ärkestiftet skulle föra
dop- och vigselböcker, »item register opå ait annat, som wärdar någott
etc.» Ärkebiskopen var i detta afseende icke obetydligt före sin tid.
Joh. Rudbeckius7 sträfvanden på detta område äro välbekanta. I
själfva verket var det dock först genom 1686 års kyrkolag, som hela
prästerskapet lagligen ålades att föra ministerialböcker, hvarefter
saken småningom genomfördes såsom allmän ordning, ehuru man
visserligen redan tidigare uttalat sig för önskvärdheten däraf, att
prästerskapet förde regelbundna anteckningar för kyrkligt ändamål
liksom äfven en och annan biskop under senare delen af sjuttonde
århundradet så föreskrifvit för sina stift. Den tidigaste hittills
kända bestämda föreskrift om ministerialböckers förande är
emellertid ej af tidigare år än 1631 och gäller Linköpings stift2).
}) L. A. Anjou, Sv. Kyrkans Hist. ifrån Upsala möte år 1593 till slutet
af sjuttonde årh. Sthm 1866, s. 246. H. Lundström, Laurentius Paulinus
Gothus. Ups. 1893, s. 177.
2) L. A. Anjou, a. a. s. 285 och 497.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
