- Project Runeberg -  Samlaren / Fjortonde årgången. 1893 /
134

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Olaus Martini's episkopala verksamhet. Af H. Lundström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134 Bidrag till kännedomen om Olaus Martinfs episkopala verksamhet.

3. Man skal göra åttskildnat emellan nöddoop och dop, som
en part villia hafua för gästebodz skuldh mästadels; ty månge
villia först låtha döpa barnet och sedan efther tijden göra
gäste-bodh och då förhandla och hafua andre ceremonier förhender, som
i dopet plage brukas. Derföre skole predikanterna taga sig til
waahra för och när the döpa barnet, då strax när the döpa
barnet, bruka samma ceremonier ihop med döpelsen och intet sedan.
Annor legenhett är med nöddop, ther med kan man handla efter
wår kyrkeordning. Ty ther får och kan icke prästen wara tilstädz
för nöden skuldh. 4. Prästerna skola huar sin försambling
vnder-vijse synnerligen them, som blifua brukade till Jordgummor, huru
the vthi nödhfall skole dopett rätt förhandla. Och om nöddopen
grant ransaka, huru ther medh är bestältt, efter som och wår
k[yr-kiojordning therom förmäler.

5. Effter thett är enn Christelig ceremonie at hafue faddrar
wid doopet, och theras Embete är hierteligen bidie Gudh för
barnet, gå i löftet för barnet hos Gudh then H. 3faldighett och sedan
om samma löftet påminna barnet och göra sin flijt, at barnet må
blifua i Gudsfruchtan wpföddt, och hålla barnet thet löftet före;
Derför måste man til sådant Embete bruka gudfruchtig^ folch och
icke ogudachtige, obottfärdige, lättfärdige, löse menniskior the/
tillåtna varda. Såsom Augustinus ther om lärer de tempore,
ser-mone 116. Och Lutherus i sitt förspråk på sin dopbok icke eller
tillåter löst folch till fadderskap, Vthan stadige, alfwarsamma
präster och faddrar, til huilche man förmoder sig att, the handla saken
alfvarliga [och] med rätta troo, på thet man icke setter thet
hög-werdige sacramentet dieflomen hooss (?) och waanährar Gudh, som
ther vthi och genom synneelige [ting] osynneligen vttgiuter sina
Nådhes grundlösa rijkedomar öfuer oss, at han kallar thet sielff
en Ny födelse ther med wij frijade wärde från all diefuulens
Tyranni från synden, dieflomen och helfuetet, hæc Lutherus.

Thett är wäll sant, at Presternes och Faddernes oskickelighett
intet hindra dopsens kraft hos barnet. Then samma kraft kommer
af Gudz ordningh, ord och lyfte:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:16:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1893/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free