Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet.
bygde vers, i hvilka stafvelseräkningen framträder såsom den enda
eller åtminstone den på accentens bekostnad gynnade principen,
och dessa försök hafva varit förebilder särskildt för metriken inom
en grupp svenska dramer1).
Den tyska mästersången, som excellerade i konstfull
strofbildning och i sammanhang därmed hufvudsakligen fäste afseende vid
rimmen, hade under sin senare period alltmer vårdslösat accenten
och urartat till en mekanisk stafvelseräkning2). Sådan visar hon
sig också hos den mest framstående bland sina senare
representanter, Hans Sachs. »Hos honom kan hvarje härlednings- eller
böjningsstafvelse, om rytmen fordrar det, sättas på den plats, som
blott tillkommer den betonade (»schwere») stafvelsen»3). Denna
frihet från hvarje hänsyn till accenten tager Hans Sachs i anspråk
äfven för sina icke-strofiska dikter och sålunda jämväl för sina
dramer. Han använder öfverallt i dessa den 8-stafviga eller vid
kvinligt rim, hvilket sällan förekommer, 9-stafviga versen, en
modifiering efter syllabisk princip af den gamla fyra gånger betonade
(»vierhebige») versen, hvilken vi kunna följa långt tillbaka i
medeltidens drama.
Under 1400- och 1500-talen användes 8-stafvingen — om jag
för korthetens skull får begagna denna beteckning — icke blott i
dramat utan i alla slags didaktiska och berättande dikter. Öfver
dess »Alleinherrschaft» klaga alla tyska literaturhistoriker, som
sysselsatt sig med denna tid. Hvad särskildt dramat beträffar, må
här anföras följande4). »Till formlösheten i det dåtida (1500-talets)
dramat hörde det förvildade versmåttet. Icke stafvelseräkningen,
utan den språkvidriga betoningen var det betänkliga däri. Ver-
1) För den tyska metriken i allmänhet under denna tid jfr Vilmar, Deutsche
Verslehre, bearb, von Grein 1870 s. 78—81.
2) Väl beroende på romanskt inflytande. Pauls Grundriss II, i: 935.
3) Sommer, Die Metrik des H. S. Rostock 1882 s. 28; rörande mästersången
s. 37 och 97.
4) Bächtold, Geschichte der deutschen Literatur in der Schweiz s. 271. —
En schematisk öfversikt öfver 1500-talets drama med rikhaltiga
literaturhänvis-ningar har 1889 lämnats af J. Minor såsom inledning till n:r 79—80 af de s. k.
»Hallische Neudrucke».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
