Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. 7
I Trolkonst är migh ingen lijk,
På Gull är jagh och swåra rijk,
Krigh kunde iagh wäl vthföra,
Medh Troldom och vnder giöra1).
De båda sista scenerna åter äro 10-stafviga, medan i andra aktens
fyra första scener de 10- och 8-stafviga verserna omväxla; femte
scenen är åter 10-stafvig. Resultatet af en granskning af de
återstående trenne akterna blir, att den tredje2) och första scenen af
den fjärde hafva idel 8-stafviga, medan resten af fjärde akten och
hela den femte hafva idel 10-stafviga verser; epilogen slutligen har
liksom prologen omväxlande 12- och 10-stafviga.
Det är ganska egendomligt att se, att Messenius sålunda följer
en rent syllabisk metrik, och detta med sådan stränghet, att de
fall, då en öfvertalig stafvelse inkommit, äro ytterst sällsynta. I
hela Disa med öfver 1000 verser har jag icke kunnat finna mer
än 13 sådana fall3), hvilket är så mycket mer förvånande, som
författaren ej kunde hafva någon hjälp af sitt öra — ty accenten
tager han som sagdt ingen hänsyn till —, utan måste bokstafligen
räkna stafvelserna. Men en än märkligare egendomlighet i
Messenius’ verser hafva vi att anteckna. Se vi på de ofvan anförda
raderna, så skola vi nämligen finna, att de, som hafva kvinligt
rim, räkna lika många stafvelser som de med manligt, ej, såsom
man skulle vänta, en mera. Och detta är regeln hela skådespelet
igenom. Det är, om man så vill, en till ytterlighet drifven
stafvelseräkning, och denna princip har Messenius blifvit trogen i hela
sin produktion.
Uti det närmast följande dramat, Signill, använder Messenius
oftast den 8-stafviga versen, men vid sidan häraf den 10-sJafviga,
dels ensam, dels växlande med den förra. Stundom förekomma
verser med annnat stafvelseantal; så äro i I: 4 Grimkils repliker
1) En vers gör undantag: »Dyrcka affgudar Qtiinne och Mann». Denna
kunde kanske rättas genom elision, men sådan är ej regel hos Messenius.
2) Med undantag af fyra verser i början.
3) Uti Christmannus 30 (och därtill 4 tvifvelaktiga beroende på om
»Clere-çijtD skall läsas 3- eller 4-stafvigt). Flere skulle lätt kunnat hjälpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
