- Project Runeberg -  Samlaren / Femtonde årgången. 1894 /
19

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. 19

Mitt stora mödh hafwer nu fått boot,
Käppen är worden min tridie foot,
Min fötter blifwa sena
Min rygg krökes mitt hufvud och så
Lutar, till Gráffuen må iagh nw gå,
Dödhen är mig till mena.

Här hafva vi två 7-stafviga och fyra 9-stafviga verser. Detta
är kanske det vanligaste, men såsom ofvan nämdes kan
stafvelsetalet växla. Såsom exempel härpå må anföras en strof (ur VII
Pugna Vitæ et mortis), hvilken tillika visar oss, att den ofvan
begagnade omväxlingen af manliga och kvinliga rim ej är regel.

Dödhen och lijfwet the strijdha nu samman,
Thet är nu alwar, som förra war gamman,
Gudh nådhe hur thet wil gånga,
Lijfwet gier sigh vnder dödzens wåld,
Ty Siälen hon är för Synden sold,
Och blifwer Diefwulens fånga.

Man påträffar väl flera strofer, där Forsius icke iakttagit denna
regel om lika stafvelsetal inom rimparen, men de utgöra afgjordt
en ringa procent.

I slutet af boken har Forsius tillfogat öfversättningar af dels
»Dies iræ», dels två latinska skolsånger, hvilkas original förekomma
i de af Theodoricus Petri utgifna Piæ cantiones. Dessa
öfversättningar ansluta sig till originalens strofbyggnad, och äro alldeles
regelbundet syllabiska, medan accenten är försummad.

Den svenska, anonyma öfversättningen af Reyneke Fosz, som
utkom 1621, är, såsom öfversättaren själf ger tillkänna, skrifven
på syllabisk vers, hvilket ej var fallet med den närmaste, plattyska,
förebilden. Uti första boken, som omfattar ungefär hälften af hela
verket, har öfversättaren oftast användt strofisk form, stundom af
ganska invecklad bygnad, såsom framgår af följande citat ur
Kap. 31:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1894/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free