Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Stafvelseräkning sona princip för svensk vers under sextonhundratalet.
Häraf framgår, att Lobwasser varit den egentlige läromästaren
uti verskonsten, men det visar sig därjämte, att öfversättaren haft
en aning om, att stafvelseräkningen icke betydde allt i metriken,
utan att »syllabernas kvantitet», d. v. s. accenten sådan den
framträdde i jamber ocb trokéer, borde hafva ett ord med i laget, om
också icke det afgörande. Yttrandet visar, att i Sverige redan
före Stiernhielm funnos de, som icke blott praktiskt utan äfven
teoretiskt arbetade på att lägga en ny grundval för metriken. Så
hade uti Tyskland reformatorn Opitz, hvars bok om »poeteriet»
utkom 1624, tre år efter Keyneke Fosz, haft flera föregångare, af
hvilka Clajus redan 1578 uttryckligt förklarat accenten vara
grundvalen för tysk versbygnad, dock utan att ha trängt igenom med
denna sats.
Om psalmdiktningen heter det hos Schück: »Versen är utan
stadga; än bibehåller man den gamla oregelbundna knitteln, än
gör man ett försök att bygga verser på syllabisk grund, än söker
man närma sig den metriska bygnaden i de latinska hymnerna,
men ingen af dessa olika metriska principer vinner fullkomligt
öfvertaget». Man finner öfverhufvud i psalmerna större ojämnheter
än på andra områden. Redan våra första psalmförfattare hade i
Luthers sånger förebilder, som kunde tjäna dem till en förträfflig
föresyn i metriskt hänseende, och stundom äfven verkligen hafva
gjort detta. I fragmentet af 1530 års psalmbok, som är aftryckt
af Klemming *), finna vi ett par sånger, som förete en nästan
regelbunden växling af obetonade och betonade stafvelser, t. ex. i de,
som börja »O Jesu Christ, som mandom tog» och »O Herre Gud af
himmelrik». Om här, såsom oftast i lyriken, vare sig religiös eller
profan, närmandet till regelrätt stafvelsetal väl närmast är att
tillskrifva ett strängare iakttagande af accentens fordringar än som
i knitteln var vanligt, så hafva vi ett par andra, där accenten är
vårdslösad, medan stafvelsetalet noggrannare iakttages. Sådan är
»Förbarma dig Gud öfver mig». Den är visserligen öfversatt från
1) Ur en antecknares samlingar s. 187—199.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
