Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. 27
icke säga att de äro bygda efter syllabisk princip. Å andra sidan
är det ju antagligt, att denna, som, såsom ofvan visats, i större
eller mindre utsträckning herskade på andra diktens områden, haft
något inflytande på versen, så att man icke i allt för hög grad
öfver- eller understeg ett visst stafvelsetal.
Den nya stränga lagen om accentens regelbundenhet och
särskildt de jambiska versmåttens öfvervikt mötte motstånd både i
Tyskland och Holland, där Hooft teoretiskt protesterade mot en
lag, som han ej tordes öfverträda i praktiken 1). Äfven i Sverige
hafva vi ett par exempel. Spegel, som ansåg »dactylicum
behagligare än spondaicum, och månge jambos et molossos icke göra
en ljuflig Cadens uti sången», fick se sina på friare meter affattade
psalmer af Svedberg och än mer dennes »censorer» omarbetade till
regelbundna jamber — en omarbetning, som icke alltid aflopp utan
våldsamheter 2),
Angående Lindschöld har Melin med tveksamhet framkastat
den förmodan, att han följt stafvelseräkningen i sin versbygnad.
Rent syllabisk är enligt Melin blott en sonett, som förekommer i
baletten »Den stora Genius» 1669. Ur denna kunna emellertid flera
exempel anföras. Om vi följa Hansellis upplaga, finna vi s. 106
»Spåmännens tal» vara skrifvet på 7-stafvig, rent syllabisk vers; af
24 rader innehålla två öfvertaliga stafvelser. Kort därpå hafva vi
ett stycke 11-stafvig vers; rytmen är delvis daktylisk, men detta
är icke genomfördt3), Vidare s. 112—-113 fjorton 10-stafviga
verser; s. 115 Hercules7 replik af växlande 10- och 8-stafvingar och
s. 126 — 127 växlande 8- och 7-stafviga rimpar4). Märkligt är nu,
att icke blott sonetten, utan äfven alla de öfriga nämda bitarne
1) Jonckbloety a. a. II: 48 ff.
2) Spis yttrande i Sw. Magazinet 1781. Swedbergs omarbetning af Sp:s
psalmer i metriskt afseende framgår af en jämförelse med Sp:s hskr. i Linköping.
3) Härpå följa sex strofer, som till stafvelsernas antal öfverensstämmer
med den saffiska strofens; rytmen är emellertid missförstådd på samma sätt
som i den bekanta melodin till »Integer vitæ»: — v^ <w — w — w — \^ — w etc.
4) I alla dessa exempel hafva en eller två verser en stafvelse för mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
