Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. 29
Antaar sitt rijkes styrlse och träder på sin thron.
Om han vill slippa Bacchus brors
trägna snorck och pruut.
Hvad denna versart för öfrigt beträffar, så har den liksom de
kortare ofvan omnämda samma stafvelsetal i manliga och kvinliga
verser. Att den varit afsedd att vara en fri ombildning af
alexandrinen, synes framgå därutaf, att i allmänhet (men långt ifrån
alltid!) cæsur inträder efter sjette stafvelsen i kvinliga verser och
efter sjunde i manliga. De förra blifva sålunda någorlunda
regelrätta alexandriner.*)
Äfven senare har Lindschöld någon gång användt liknande
metrum; så i verserna öfver Helmfeldt (1678), där dock flera af de
manligt slutande hafva blott 12 stafvelser. Vidare uti dikten vid
Iphigenies uppförande vid hofvet 1684, där de 16 första raderna
(frånsedt fri rytm och felande cæsur i tre) äro alexandriner, medan
sedan den gamla 13-stafvingen åter kommer till heders. Året
därpå skrifver Lindschöld riktig alexandrinsk vers vid prins
Fredriks födelse, och rimligtvis höra öfriga stycken, där denna
användes, till denna senare period af skaldens diktning, då han
bestämt sig för att afstå från vissa af sina friheter.
Ett liknande förhållande kan man äfven iakttaga uti den af
Lindschöld 1688 utgifna Barnabibeln. De af Spegel författade
parafraserna af Davids psalmer, som här intagits2), hafva
nämligen undergått en bearbetning, som gjort dem mera regelbundna så
till stafvelsetal som rytm. Medan Spegel blott tog hänsyn till
höjningarna och till dem fogade ett växlande antal obetonade
stafvelser, gaf Lindschöld psalmerna en mera bestämd rytm,
åstadkommen genom omarbetning vare sig till uteslutande jamber eller
mera regelbunden omväxling af jamber och daktyler; man jämföre
t. ex. Ps. 62 och 94 i Spegels handskrifna Psaltare (i Linköping)
1) Liknande alexandriner (med kvinlig cæsur) förekomma hos några tyska
skalder under 1700-talet, hvarom se Minor. Neuhochdeutsche Metrik, Strassburg
1893 s. 265.
2) Se härom Wrangel i Tidskrift för teologi 1892 s. 199.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
