Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om folkets visor i uppteckningar och skillingtryck. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Några ord om folkets visor i uppteckningar och skillingtryck.
skatt och gåfva, Påst jag gerna vill hos Kajsa sofva, Rebecka
älskar jag galant, Ulrika är min ädla ros» etc. Till denna visa,
som eger en gammaldags anstrykning, har hvarken i visböcker
eller skillingtryck funnits någon motsvarighet, förr än i ett tryck
från 1600-talets slut, som verkligen synes innehålla en föregångare;
visan är der »på alla mans och qwinspersoners namn» och en strof
börjar: »Anna är min enda tröst, Malin kan mig hjelpa, Kerstin
ligger wid mitt bröst» etc. Den förra synes vara en afläggare af
den senare; men hvar finnas mellanleden?
Ett annat exempel på dylika långt aflägsna föregångare kunna
vi icke neka oss nöjet meddela, ehuru det är något vidlyftigare;
det kan måhända erbjuda åtskilligt af intresse.
En visa, som endast kan konstateras hafva varit populär under
de sista årtiondena, men då i flera trakter af Sverige och Finland,
sannolikt äfven i Danmark och Norge, börjar (och slutar) såsom
vi hört den sjungas i Småland (och äfven i Skåne):
:,: Ett lass hö och två lass halm de bjudas aldrig mer :,:
Min man han är rester till hoj,
Min man han är rester till hoj,
Min man han är rester till höja, höja, hoppfalleralala, hoppfalleralala,
Min man han är rester till hoj.
Liknande är Sv. Thomassons uppteckning från Blekinge; i st.
f. »hoj» sjunger man annars i Skåne »höj» eller »hö» (i de senare
stroferna efter peripetien t. o. m. »Jag tänkte du var körd efter
hö»). I Nyland lyder refrängen, enligt Lagus, mera begripligt, men
mindre dramatiskt: »Men mannen var rest efter hö». — Denna
visa handlar nu om en bondhustru, som, under det hou tror
mannen vara ute på höbergning, tager emot besök af älskare, men
upptäckes af mannen och pryglas, då älskaren försvinner: »Ack
kära min man förlåt mig det, Jag skall aldrig göra så mer, Jag
trodde du var rester till hoj» etc. Såsom visan vanligen sjunges i
södra Sverige, representeras älskaren af »tre tyska män», hvilkas
bragder beskrifvas synnerligen kostligt. Denna version är väl
ändock icke den ursprungliga. I den finska uppteckningen kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
