Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Arvidis Manuductio. Af O. Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Arvidis Manuductio. 91
han alls ej framhåller Schwabe som banbrytande härutinnan —
och de fragment af dennes diktning, som han citerat, ingalunda
konseqvent iakttaga denna grundregel, torde denna möjlighet vara
utesluten. Koberstein antager, att han fått teorien från den
bekante tyske grammatikern Clajus, som verkligen formulerat den i
sin Grammatica Qermanicœ lingtiœ 1578, ehuru eljes
anhängare af qvantitetspriucipen. Aldra troligast är dock, att Opitz
fått den från Daniel Heinsius, som han öfversatt, och hvilken i sina
holländska dikter strängt iakttagit teorien. Heinsius kunde både
personligen och genom sina skrifter vändt Opitz uppmärksamhet åt
detta håll — och redan 1612 fans i Holland teorien klart uttalad af
Abraham van der Mylæ i hans arbete öfver det Nederländska
språket. Dermed vare huru som helst, med Opitz slog regeln igenom; och
återkommer sedermera mer eller mindre klart uppfattad i alla tyska
poetiker. Men vanligen söker man härmed förbinda
qvantitetsbegreppen eller använder åtminstone den antika terminologien med
långa och korta, och ehuru lärde män som E. Hanmann i sitt
supplement till Opitz fullt ut förstodo lagens innebörd, uppstod
derigenom snart en oklarhet och förvirring i de metriska
begreppen, som snarare ökades än aftog i senare arbeten.
Sammalunda var förhållandet i Danmark. Paludan har i sitt arbete
öfver Renaissancebevægelsen förträffligt framstält detta. I början
på århundradet hade Hans Stephanius redan före Opitz 1606
uttryckt en fullt klar åsikt i frågan i ett bref till sin discipel,
sedermera norske kanslern Jens Bjelke, och dervidlag varit fullt
medveten om det revolutionära i sin uppfattning. Danmarks första
egentliga prosodiker P. Jensen Roskilde häri sin originalpoetik äfven
klart (efter Clajus) framhållit detta, ehuruväl han som den tyske
skolmannen betraktade förhållandet snarare som ofullkomlighet vid
språket. Hans efterföljare Ravn uppställer också de facto
betoningens lag, ehuru redan han med den vanliga begreppsförvir-
1). Jfr. Beckherrn, Opitz, Ronsard och Heinsius 105—108, Berghoejfer s. 32
ete, Borinslci s. 35—46 och Höpfner, Reformbestrebungen af dem Qebiete der
deut. Dichtung des XVI u. XVII Jahrh. passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
