Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärgiriga brödragillet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lärgiriga brödragillet.
149
gången ... Oaktadt Bror af alla mäst skrifvit, så skrif dock till
d. 20 okt. och tag något ämne i svensk historia».
Den, som ingöt nytt lif i sällskapet, var dåvarande
kanslijun-karen Jacob von Engeström, som tyckes hafva varit stormästare
sedan maj 1757. Genom Gjörwells nitiska biträde lyckades han
till en del medlemmars stora förargelse genomdrifva, att »stjärnan»
det nyinstiftade utmärkelsetecknet, skulle bortgifvas först efter
aflagdt literärt prof1). Det heter också den 6 okt, att den
ofvannämde Piper nu »är helt förändrad, nitisk för saken, flitig och
arbetssam; få se om det räcker länge.» Piper efterträdde Engeström
såsom stormästare i maj 1758 och nedlade sex månader senare
sitt ämbete, med ett tal, som såsom ofvan nämdes blifvit bevaradt.
Han erkänner där, att han under sin förra presidie-tid ansett
sällskapet »i sin då varande oordning för oupphjälpligt», men under
Engeströms ledning sett det samma gå framåt i så hög grad, att
han där haft nöjen, som han annorstädes ej kunnat njuta.
Samfundet vore nu i blomstrande skick, och dess mål borde blifva, att
utveckla sig så, att det kunde offentliggöra sina arbeten utan att
behöfva rodna därför. — Talet är ej illa hopkommet för att vara
af en 19 års yngling och utmärker sig för ett vårdadt språk.
Sedermera synes Gjörwells intresse hafva aftagit; i en skrifvelse af
den 27 febr. 1759 till hofjunkaren Pehr Tahm, senare bekant
såsom Thorilds gynnare, hvilken efter Piper öfvertagit presidiet,
afsäger sig Gjörwell anbudet att öfvertaga något af sällskapets anv
beten. Afslaget söker han försötma genom att skylla på bristande
tid och sin »utnötta fjäder» samt genom att öfversända ett
öfversatt skaldestycke; han väntade sig en lärorik granskning af
detsamma, enär, »gillets deputerade räkna för en af sina
hufvudsakligaste plikter att uppodla svenska språket.» Sannolikt har väl
sällskapet ej långt därefter i tysthet afslutat sin verksamhet, ty
redan den 11 jan. d. å. hade Gjörwell berättat för sin gynnare
Warnholtz, att han var medlem af ett vittert sällskap »wo nicht
1) Det tyckes äfven ha varit vanligt, att personer, som sökte inträde,
inlämnade något arbete som specimen. — »Stjärnan» utlöstes med 9 daler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
