Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans-minnets innebörd. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellmansminnets innebörd. 7
mensklighet, vi känna, som gör, att vi finna oss menskligt och
svenskt med dem beslägtade, älska och beundra deras skapare,
skalden, och äro stolta att kunna räkna honom bland våra
stormän. Det är hos honom samma divinatoriska förmåga i
formningen af sina bilder som i Shakspeare’s folkfigurer och, hvad
proportionaliteten beträffar, i Gullivers fantasibilder. Det är denna i sitt
slag harmoniska formning, som ger oss illusion. Vårt hjärta
tvingas att klappa i takt med de af skalden skildrade tarfliga
figurernas. Deri består hans trollmakt.
Och nu medlen för denna magiska verkan : hans tonsinne och
hans poetiska virtuositet! Egentligen äro dessa icke skilda, utan verka
fullkomligt eniga; men vi måste för tanken skilja dem åt, och vi
fästa oss då först vid det musikaliska elementet, hvilket nog också
var det primitiva och bestämmande så för stämning som för form.
Icke så likväl, att något musikaliskt skapande, någon verklig
komposition, annat än i undantagsfall, kommit i fråga hos Bellman,
ty vanligtvis har han lånat sina melodier. Vi svenskar ega dock,
märkligt nog, en följd af tonsättare, som själfve skrifvit ord till
sina visor, — främst Erik Gustaf Geijer, mästaren i denna
dubbelskapelse af lyrik och musik, men efter honom Adolf Fredrik
Lindblad, Jakob Axel Josephson och Gunnar Wennerberg, för att blott
nämna de förnämligaste. Bellman går vanligast en motsatt väg:
han tager melodien, hvar han finner den, och lämpar orden efter
en redan färdig rytm. Men med hvilket mästerskap utföres ej
denna sammansvetsning! Först och främst är valet af melodi i de
flesta fall oöfverträffligt. Ingen vådevill-författare har bättre än
han lyckats finna den sökta stämningen i den uppsnappade
melodien, hvar han än tog den från — från folkvisor, från franska
operetter, kammarmusikstycken, danser eller marscher, andliga
kantater eller psalmer. I detta grepp ligger ofta just det genialiska,
antingen han utan vidare användt motivet eller omformat det efter
sitt tycke. Ett erkännande af hans mästerskap i detta hänseende
ligger i det flitiga bruk, som Danmarks förnämste
vådevill-författare Heiberg gjort af Bellmans melodier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
