Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansdikten i Danmark. Föredrag i Göteborgs Kongl. Vet. o. Vitterhetssamhälle. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellmansdikten i Danmark. 21
y- Rask hun vrikker Melo vetten
Syng din Kadreyer
Her er Frue JMeyer
For en Skilling faaer vi Tretten
Falla, fallallara, Dulli, Dullila
Hurra! Hurra! Hurra!
Så följa lifliga uttalanden på prosa i Bacchi och Veneris anda,
sora något erinra om prosainledningen till Fredmans Epistel N:o
33, utan att dock här behöfver vara imitation — omväxlande med
visor på danska och tyska, delvis af tvetydig art.
De båda Rousseauanska indianerne uttrycka sitt förakt:
»Skulde man troe dette var sædelige Mennesker Selmo?» — »Ney
kjæ-reste Aline! Men der gives blandt alle Folk visse Stænder som ikke kan
föle uden sandselige Fornöielser. De kiende ikke de ædlere, dem med
hvilke Dyd og Velanstændighed kan bestaae; der er endnu en Vildhed hos
dem som kommer dem til at jage efter disse halvt dyriske Glæder.»
Därefter ett nytt mellanspel, som visar fråsseriet, och så ett nytt
moralsamtal som utmynnar i följande ord från Alines läppar:
»Er dette at forlyste sig i det grønne? O hvor fremmed er Indiens
Lande for sadanne skidne Fornøielser.»
Det är omisskänneligt, att inflytande från Bellman — likväl
kemiskt ränsadt från dennes genialitet — spelat med in i detta
styckes burleska scener. Den moraliska tillsatsen är däremot
honom främmande.
Särskildt betecknande är, att de glada lagen sjunga två af de
Bellmanssånger, som ännu finnas i gammalt danskt skillingstryck
från dessa år.
Vid samma tid tar ock ingen ringare än Jens Baggesen
intryck af Fredm. Ep. N:o 9.
Då Baggesen 1783 vistades såsom nittonårig student i sin
hem-.bygd, Korsör, gjorde han bekantskap med en norsk sjöman, Olaf
Helgesen, med hvilken han sällskapade. En afton, efter ett gladt
samkväm vid en punschbål, företog man en längre vandring, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
