Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansmusiken. Af Adolf Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Bellmansmusiken,
känd och häfdvunnen (jfr t. ex. »Se menigheten» med originalet
på sid. 1491) i BPA).
I allmänhet ligger det ingen öfverdrift i Bagges påstående, att
bellmansmelodierna »ofta öfverträffa originalet i sällspord gratie.»
Ännu mera beundransvärdt är Bellmans genialiska val af melodier,
hvilka, enl. hvad Ljunggren m. fl. påpekat, ofta passa mycket
bättre, vare sig genom öfverensstämmelse eller kontrast, till
karakteren i Bellmans text än i den ursprungliga, t, ex. den bekanta
till »Hör, klockorna med ängsligt dån», som verkligen så träffande
målar en dyster begrafningsringning, att man knappt kan begripa,
huru den förut kunnat användas till menlöst idylliska texter sådana
som »Annette à Page de quinze ans», »Quand la bergère vient des
champs» o. d.
Man har sagt om vissa af Händels fraser, t. ex. »Jag vet att
min förlossare lefver», »Han föda skall sin hjord» ni. fl., att de
utgöra en så fulländad sammansmältning af ord och musik, att om
man med känsla och öfvertygelse deklamerar orden och låter talets
tonfall ordna sig till musikaliska intervall, så har man alldeles af
sig själf just den melodi, som Handel satt. Detsamma kan i högsta
potens sägas om många bellmansfraser, och konsten torde icke
vara mindre derför, att det här gällde, icke att sätta melodier till
ord, utan ord till melodier. Melodien är hos Bellman tydligen i
regeln det ursprungliga, den sväfvade i allmänhet först för hans
fantasi och i den inbildades från början de poetiska föreställningar
han ville ha fram. Därigenom blef hans rytmik så naturlig och
pregnant, att den ännu i dag kan tjäna som oöfverträffligt
mönster för både vådevillkompositörer och librettöfversättare. Sådana
fraser som »Hästarna lyfta svansar med fladdrande man»,
»Böx-bandet i böxorna sprack» m. fl. kunna omöjligen bättre rytmiseras
än i de kända bellmansmelodierna, och inför »November den
femtonde dagen» borde den franska originalvisans kompositör
egentligen skämmas ögonen ur sig öfver sin vansinniga accentuering (O,
1) Dess värre vanställes detta exempel liksom så många andra genom
nedskrifvarens slarf i fråga om kors och andra företeckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
