Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. 81
af 1750-talet såg man den unge författaren här och hvar omtalad
i tidningar och småtryck.
De omnämnanden, som vid denna tid kommo Bellman till del,
voro emellertid gifvetvis ej af synnerlig betydelse. Endast få
arbeten hade han utgifvit och dessa voro i och för sig sjelfva föga
märkliga. Det röjes i dem knappast något af den egendomliga
syn på tingen och menniskorna, som i en framtid skulle komma
att utgöra det för skalden karakteristiska. Och hvad Bellmans
sinne för formen beträffar, var detta ännu föga utveckladt.
Inledningsvis dock här några ord om det sätt, hvarpå
allmänheten emottog den nyuppträdande författaren.
Bellmans första arbete var, som bekant, hans öfversättning af
Schweidnitz’ »Evangeliska Dödstankar». Den tidning, som vid
denna tid, om också i högsta grad bristfälligt, förde den literära
kritikens talan i Sverige — alltid påpasslig, i synnerhet då det
var fråga om böcker, som utkommit på utgifvarens eget förlag —
Salvii Lärda Tidningar, anmälde genast detta den unge
författarens förstlingsarbete. Recensionen är kort och ovigtig. Något
direkt omdöme om öfversättaren uttalas icke *).
Lika litet var detta förhållandet, när Salvius kort derefter
omnämnde Bellmans öfversättning af Dufours »Undervisning,
lämnad af en fader åt sin son . . ,»2). Denna skrift synes emellertid
likväl i hög grad hafva slagit an på samtiden — den utkom ett
årtionde senare i ny upplaga — och åtminstone Bellmans
närmare vänner sågo i arbetet ett tydligt bevis på hans snillegåfvor.
Boken inledes också af en dikt till öfversättaren, författad af C.
L. Ennes, dennes forne lärare. Han lyckönskar deri sin lärjunge
till väl förrättadt värf och framhåller det värde, denna Dufours
skrift egde. En annan vän skref ett företal till samma
öfversättning. Det yttras deri bland annat, att de som »slika moraliska och
wäl utarbetade skrifter i dagsljuset framgifwa, ware sig af auk-
1) Salvii Lärda Tidningar, 1757, n:r 19.
2) Sammanstäd., 1757, n:r 101.
Samlaren, XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
