Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 Bellman såsom skald bedömd af sin samtid.
at all dygd hos dem war utslåcknad, utan äfwen tadlat de
oskyldigaste ting såsom grofwa fel: Ja någre gingo så långt uti sin ifwer,
at de om skriften utläto sig, at den innehölt ord utan tankar och
tankar utan sammanhang, samt at innehållet icke ens swarade
emot påskriften.»
Då de skönas ifver något saktat sig, sökte emellertid
protokollföraren att något försona dem med diktens innehåll. Skalden
hade säkerligen icke varit intagen af hat, då han skref, och för
öfrigt vore han ju redan nog straffad genom de mot skriften
utkomne kritiker.
»Men — säges det då — man föll mig härwid i talet med et
alfwarligt förbud, at wid kjönets onåd icke få tillägga et enda ord
til Författarens förswar. Det blef mig äfwen swarat, hwad de
nämde Critiquerne beträffade, at, ehuru de tadlade med mera
åtskilnad Mankjönets fel, det wackra kjönet dock icke därigenom
kunde wara til freds stält, emedan de dels icke woro skrifne med
nog urskillningsgåfwa, dels hade det fel, at i stället för att endast
förswara deras kjön, och utmärka Författarens begångne felsteg,
de uppå ett mindre artigt sätt angripit hela Mankjönet för at
hämna sig på en enda, som gjordt sig förtjent deras ogunst,
hwilket de höllo för obilligt, och i anseende hwartil alla sade sig
icke wilja wara desse obudne Författarne af motskrifterne någon
tack därföre skyldige.»
Efter detta tydliga svar på sitt välmenande försök, afstod
brefskrifvaren från att söka stämma sina vänninor till försonlighet.
Det motstånd och den uppmuntran, Bellman sålunda under
denna polemik fick röna, kunde ej annat än ytterligare sporra
honom till poetisk verksamhet. Sånger af honom, merändels af
andlig art, infördes också ofta i tidningarne och inleddes
merändels med några erkännande ord. »Följande Gudliga Tankar öfwer
Evangelium om Yttersta Domen — skrifves det så på ett ställe
—-förtjäna, at här införas»1). Bellman fortfor dessutom att skrifva
1) Salvii Lärda Tidningar 1760, n:r 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
